Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1855, sida 1

last. Vid inråttningen hafva under årets lopp följande persedlar blifvit försardigade: sydda 445 skjortor, 414 lintyg, 36 nattlintyg, 180 nattrockar, 180 nattröjor, 180 nattmössor, 148 par byxor, 26 dito till barn, 130 underkjolar, 123 klädningar, 60 blusar, 46 öfvertåg, 40 kof tor, 41 förkläden, 4 paletåer, 14 barntröjor, 305 par lakan, 100 servietter, 200 handdukar; stickade 574 par strumpor; spunnet 23 lisp. lin, 140 skålp. ull, 608 skålp. bomull; väfda 4,016 alnar tyg af halflinne, halfylle och bomull. Omedelbart understöd af pensioner har utgått till vida ringare belopp än arbetslöner. Det rätta förhållandet emellan begge dessa slags hjelp bör icke utsalla annorlunda. Ännu mindre bör denna undsättning och uppmuntran alldeles saknas, liksom ingen allmän fattigvård kan eller bör så ordnas, att dylika biträden blefve opåkallade. Om den offentliga lagstiftningen föresatte sig ett sådant mål, och, ännu mer, om den verkligen kunde uppnå det, skulle den endast hafva framkallat oerhörda kostnader för dem som skulle gifva, och oerhörda missbruk af dem som skulle emottaga. Nödens frestelser äro stora, och det behöfves i sanning att många medel samverka för att bidraga till deras undanröjande eller försvagande. Penningen är onekligen det ena, men den är icke allt. Ingen menniska upprättas genom penningen allena: skall det ske, så sker det genom den gudomliga och den menskliga kärleken. Vänlighet, allvar, råd och förmaning är också en hjelp, och i sanning icke den minst oumbärliga. Det behöfves ett personligt förhållande till de menniskor man vill göra mensklige. Det är längt ifrån att i vårt land alltfor mycket skulle i detta hänseende vara tillgjordt: fastheldre är den omvårdnad som bör sortgå i denna riktning, här endast i sin begynnelse. I andra lander som samlat rikare erfarenheter både af det onda som behöfver botas, och af de hjelpmedel som böra användas, är man af den ölvertygelse att för hvart tjugutal fattigare familjer behöfves minst en person, man eller qvinna, som åtager sig att besöka dem hvar vecka och gifva dem råd och undervisningar rörande hushållning, lesnadsordning, arbetets indelning, de spådas vård, barnens skolgäng, hemmaläsning. kyrkogång, m. m. Ville man en gång göra ett försök som vore grundligt och allvarligt, så skulle det icke länge dröja innan man skulle finna att redan omtankan för verldsliga klokhetsreglors inskärpande och tillampning tager så mycken tid och möda i anspråk att fråga icke uppkommer om att falla presterskapet i embetet eller göra någon andelig omvårdnad öfverflödig. Det