Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1855, sida 2

(FOU J — —— Den 13 Februari, Fastän Stockholmstidningarne varit magra på nyheter, såsom de intet annat kunnat vara, då inga händelser hända och man i vårt lilla land, der allt så lätt kontrolleras, icke kan dikta tilldragelser, så innehålla åtminstone några af dem, I såsom Åstonbladet, åtskilliga ganska anmärkningsvårda uppsatser. Det torde tillåtas OSS, att upptaga ett och annat derutur. Aftonbladet har upptagit en notis ur norska I tidningar, att till följd af en riklig penningetillgång i Kristiania der sparbankerna, måst nedsätta sin räntefot, så att stor svårighet uppstått att någorlunda förmånligt placera smärre besparingar, på grund hvaraf de norska tidningarne råda egarne af sådana kapitaler, att nedlägga dem i uppköp af norska jernvägsaktier. Då samma lyckliga eller olyckliga — som man tar det — förhållande äger rum äfven på flera ställen i Sverge, så råder Aftanbladet i sin tur de personer, som ej veta hur de skola göra sina penningar fruktbärande på annat sätt, att uppköpa hypotheksobligationer, hvilka i allmänhet löpa med 43 proc. ränta, när man inberäknar kapitaltabatten, samt kunna när som helst med lätthet både köpas och säljas sedan deras kurser ändteligen blifva regelmässigt noterade. Ingen förmögenhet, menar AB., förvaltas lättare än räntebärande obligationer, då ägaren endast en gång om året behöfver afklippa kuponerna och emottaga räntebeloppet Äfven mindre föreningars kassor, hvaraf så många finnas i hufvudstaden, kunna på detta sätt med lätthet och utan risk förvaltas, äfven om de större publika kassornas styrelser ännu skulle finna någon betänklighet vid samma administrationssatt. En enorm tid spilles vanligen vid förvaltningen af mindre kapitaler, vare sig besparingar, kassor eller förmyndaremedel, på formaliteter och bevakningar. Alla dessa obehag och kostnader kunde undvikas genom medlens placering i räntebärande obligationer, utom det att mångfaldiga små summor, som nu antingen rent af förspillas på onödiga utgifter, emedan de ej kunna genast placeras, eller åtminstone derigenom längre tid måste ligga ofruktbara, skulle genom begagnandet af den genom hypotheksföreningarne öppnade utvägen genast kunna komma till nytta för ägaren och i sin mån bidraga att minska den utländska skulden och öka den imhemska valmågan.Dessa AB:s erinringar äro utan tvifvel förtjenta af uppmärksamhet och behjertande, särdeles som förhållandet med den ökade penningetillgången äger rum på fera ställen i landet, såsom man sednast erfar ifrån Fahlun, i hvars länstidning af den 8 dennes man laser följande: Den allmännare penniagtillgång, om hvilken från andra delar af riket förmales, ger sig äfven här tillkänna. Så hafva t. ex. på årets två första insättningsdagar i stadens sparbank blifvit deponerade tillsammars 4051 rdr bko, och banken har, af svårighet att fördelaktigt kunna utlåna de hastigt tillväxande fonderna, sett sig soranlåten att, på grund af reglementet och principalernas berättigande, uppsäga till uttagning öfver 20,000 rdr s. m., tillhöriga förmögnare personer. Privatbanken lärer, af enahanda anledning, bela tiden haft betydliga summor af de för diskontrorelsen bestämda medel inneliggande. Under det man, under sådana förhållanden, måste erkänna rigtigheten och nyttan af AB:s anvisning, kan man dock ej undgå, att deremot anmärka, att rådet egentligen endast kan följas af sådane enskilte personer, som ej behösva äga sina penningar ständigt disponibla, emedan hypotheksföreningarnes obligationer dertill ej ännu erhållit tillräcklig rörlighet, åtminstone ej på vår ort och sannolikt ännu mindre på de flesta smärre orter i Sverge. Det synes ock som borde dessa transaktioner rätteligen förrättas genom bankernas mellankomst. Men just derföre borde vi äga disposit-banker, hvilka icke, såsom sparbankerna begtansade beloppet af dispositionerna, utan emottoge alla kapitaler, som till dem öfverlemnades, för att sin ordning sprida dem ut i industrien. Vi nasva besynnerligt nog ingen enda sådan bank vårt land, n. b. som betalar någon ränta för a KR — — Ett ansigte böjde sig ned öfver honom; men let var ej hans; det var hans moders. -Jag har kommit för att sköta dig. Vi haf-. JJDOcSo nm —