c2rcä2Lrec633333333333333333333333333333333nA UInderstödsoch pensionsförening för Svenska lärarinnor. (Forts. o. sl. s. föreg. N:r) Den lärarinna, som årligen i 25 års tid insätter i fondan 5 rdr rgs, får rätt till andra klassens pensioner och inlemnar derom ansökan liksom den första. Pensionerna i denna klass äro ifrån 20 rdr rgs och till 95 rdr rgs årligt understöd. Pensionerna utdelas blott för året, men kunna årligen åter sökas. Sättet för pensions-medlens förvaltning och utdelning blifver följande: För de inflytande medlen uppköpas räntebärande hypotheks-obligationer. Redan med år 1856 begynner utdelande af understöd eller pensioner af räntan å de under loppet af år 1855 erlagde årsafgifterna. Följande år utdelas på samma vis räntan å de tvenne föregåenoe årens årsafgifter, och så vidare, i stigande utbetalningar i förhållande till de med stigande kapital stigande räntorna, ända tills vid fem ärs förlopp, utom räntan på kapitalet, äfven en fjerdedel af den årliga inkomsten kommer att till pensioner utdalas. Efter nya fem års förlopp kommer till denna fjerdedel att läggas en ny fjerdedel, så att från och med denna tid hälften af årsafgifterna kommer att jemte räntan å kapital-fonden årligen utgå i pensioner; fem år senare kommor en fjerdedel till af de årliga inkomsterna att jemte de föregående utdelas, och efter ännu fem år, eller tjugu år efter föreningens stiftelse, kommer hela beloppet af årsinkomsterna att till pensioner utgå jemte räntan å den kapitaliserade fonden, som vid denna tid anses böra vara stor nog att kunna motsvara de fordringar, som medl skäl kunna ställas till den, och ej vidare behöfva ökas, hvarföre ifrån denna tid ett större antal medlemmar af föreningen kan få del af dess medel, än som vore möjligt, om man fortfor med kapitalisering, hvilket dessutom skulle göra förvaltningen betydligt svårare och påkalla större arbetskrafter och omkostningar. Förvaltningen är i närvarande fall och på det sätt, vi vilja. bestrida den — såsom här blifvit förklaradt — så enkel och så lätt, att den utan svårighet af oss kan handhafvas. Utom den sond, som uppkommer genom lärarinnornas ärliga afgifter, eger föreningen en annan, stiftad genom en bottenpenning af 1,500 rdr rgs, gifna af en medlem i föreningen till minne af en god lårarinna, för att dermed begynna en fond till framdeles uppbyggande eller inköpande af ett hus (med trädgård) till fristad för de mest förtjenta och mest behöfvande af föreningens medlemmar, och der dessa äldsta — som föreningens öfriga medlemmar skola ha rätt att utvälja — kunna njuta en sorgfri och i möjligaste mätto behaglig lefnadsafton. Till denna fond — som vi kalla gåfvo-fonden eller ock asyl-fonden — har ett fruntimmer utom föreningen skänkt 50 rdr rgs och flere personer opåkalladt gifvit löfte om gåfvor. Fondens medel, som i första rummet skola, så vida ej gifvare annorlunda bestämmer, användas till fristadens anskaffande och underhållande, komma tills vidare att kapitaliseras, och endast det möjliga öfverskottet framdeles utdelas till pensioner. Vi bygga långt in i framtiden, torde man tycka; vi medgifva det, men anse oss likväl icke bygga luftslott. En anstalt, sådan som vi här tala om, ha vi sett utförd i ett land, granne med värt. Vi sågo der asylet för åldriga lärarinnor upprest af deras vänner och be skyddare, och när det blifvit upprest, inredt och prydt genom gåfvor af mästare nästan af alla yrken. Mattfabrikanter skänkte mattor, snickare vackra möbler, porslinsoch glassabrikanter sitt prydliga gods, o. s. v.; alla buro de sin andel till de gamla lärarinnornas sista fristad. Och så blef denna ett hem icke blott af beqvämlighet, men äfven af skönhet, der man kände att det var godt att vara. Så sade ock de tacksamma gamla, som der funnit ett hem. Detta var i England. Ja, i rika England! torde man säga, men här i vårt fattiga Sverige!? Vi svara, alt Svensken är aldrig fattig, när det gäller att gifva, att göra godt; ett rikare hjerta, en bättre vilja än hans gifves ej; och ,der det finnes en vilja, der finnes det