Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1855, sida 2

Landsorten. SKENNINGE. I tidningen ,Göta skrifves följande: .I Stadens grannskap har nyligen inträffat ett uppträde, som är egnadt att väcka allvarliga åtgärder från vederbörandes sida. For att nu tillåta oss en af betraktelserna, ville vi säga, att — som man vet — har det varit tider, då vän väpnade sig mot vän, fader mot son, broder mot broder 0 s. v. för den religiösa frihetens skuld — sådant kan man fatta och förlåta. Det har funnits tider, och ej längesedan, då landsmän väpnade sig mot hvarandra för den politiska frihetens skuld — äfven detta är naturligt och ursäktligt. Men att medborgare låta hvarandra ,kläda blodig skjorta för — bränvinsbränningsfrihetens och dess symbol bränvinspannans skuld, är nästan ofattligt. — Händelsen har varit följande: Stadsvaktmäsaren Svanberg, hvilken blifvit af konungens besallningshafvande förordnad till extra fiskal i afseende på oloflig bränvinsbränning, företog nyligen, i sällskap med hrr v. Baumgarten j:or och Fr. Trybom, en visitationsresa, dervid de i förbigående körde upp till Norrby gård. Ehuru de derstädes icke hade ämnat göra några efterspaningar, misstänkte gårdens innevånare, att det var deras mening, hvarföre de, vid första skymten af de ankommande, genast togo sina ,husgudar — bränneriredskapen — om händer och skyndade ut, för att sätta dessa i säkerhet. Dervid möttes de af hr Trybom, som, sedan de åkande stigit af åkdonet, kommit ett stycke framför sitt sällskap. Vid sammanträffandet med de flyende uppstod någon strid, hvarvid de sistnämnde genom händernas sammanslående gåfvo genast besvarade signaler åt de här och der i nejden utbredde trosförvandterne. Innan kort framkommo äfven personer från åtskilliga håll till gemensamt försvar och i det allarm, som härvid uppstod, aflossade hr Trybom en medhafd pistol mot en af desse ,Sveriges hjeltar och bränvinsmän. Dervid blef det naturligtvis lif i spelet och hela den fram till stället komna hopen spridde sig, för att skaffa sig tillhyggen, dervid åtskilliga gärdesgårdar fingo släppa till af sina förråd. (Herrar Svanberg och Baumgarten, som försigtigtvis stadnat ett stycke efter hr Trybom, hörde det gny, som denna förrättning åstadkom). Så— ——