Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1855, sida 2

ii icss rn ann nn nn arne louse föresöll. I de hemsända rapporterna sägos följande ord: Svårt, ehuru icke farligt sårad, löjtnant Richard Doubledick. Vid midsommartiden år 1814 vände löjtnant Richard Doubledick, nu en solbränd soldat, trettiosju år gammal, som invalid tillbaka till England. Gömd vid sitt hjerta, förde han hårlocken med sig. Mången fransk officer hade han sett sedan den dagen, mången förfärlig natt hade han medan han med sitt folk vid lykta sökt efter sina sårade, gilvit tröst och hjelp åt franska officerare, hvilka lågo urståndsatta att hjelpa sig sjelfva; men den bild, han bar i sitt hjerta och verkligheten hade aldrig träffat hvarandra. Ehuru svag och lidande, förlorade han ej ett enda ögonblick, utan skyndade sig till Frome i Somersetshire, hvarest Tauntons moder bodde. Låt mig säga det med de kärleksfulla medlidsamma ord, som naturligt erbjuda sig åt själen i afton. Han var sin moders enda son och hon var enka. Det var en Söndagsafton, och hon satt vid sitt lugna trädgårdsfönster och läste i biblen; hon läste för sig sjelf med darrande röst det ställe deri, som jag sjelf hört honom berätta; han hörde följande ord: Jag säger dig unge man statt upp. (Forts.)