Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1855, sida 1

detta beslut i ett längt bref, deri han i skarpa ordalag angriper de allmant antagne satserna i Vattels berömda verk öfver de internationella lagarne (Law of Nations), ifrigt försvarar Cuarens handlingssätt, samt anklagar de allierade, och isynnerhet den engelska regeringen, såsom allena bärande skulden till kriget samt alla deraf följande blodiga och sorgliga uppträden, hvarå han lemnar en upprörande och hjertgripande skildring. Han anser non-interventionsprincipen såsom den enda, hvilken borde följas, påstår ,att faran som hotar oss genom Rysslands makt, endast är en santome, nödvandigheten att upprätthålla mahomedanska väldet i Europa en galenskap, vår kärlek till civilisation, så länge vi underkasta Greker och Kristne det turkiska väldet, ett tomt sken, och våra uppoffringar för frihetens sak, så länge vi arbeta tillsammans med Fransmännens kejsare, och smeka Österrike för att vinna dess biträde, ett ömkeligt bedräågeri. Härpå svarade alderman Watkins i ett längre bref, deri han med varma och kraftfulla ord skärskådar och vederlägger hvarenda utaf Brights satser. Det torde icke vara utan intresse att återgifva somliga punkter ur denna skrifvelse, hvilken innehåller några rätt märkliga sanningar, som icke förlora sin betydenhet, ehuru någon tid förflutit sedan de först nedskrefvos. Mr. Watkins börjar sitt bref med ett par utdrag ur Vattels verk, hvilka kunna förtjena att återgifvas. När en stat en gång gifvit prof på orättvisa, roflystnad, högmod, äregirighet, eller en öfverdådig herrsklystnad, blir den föremål för misstroende hos sina grannar, hvilkas skyldighet det då blifver att vara på sin vakt emot dess inkräktningar. De böra anfalla den i samma ögonblick den håller på att tillvälla sig en fruktansvärd makt; de böra begära säkerhet för framtiden, och om den nekar att lemna en sådan, böra de hindra dess uppsåt med beväpnad hand. Ånnu lättare är det att bevisa, att om denna fruktansvärda makt förråder ett orättvist och hersklystet sinnelag, i det den i ringaste mån förorättar en annan, så böra alla andra nationer begagna sig utaf tillfället för att förena sig med den förorättade parten, sålunda bildande en stark koalition för att förödmjuka den äregirige monarken, för att sätta honom ur stånd att så lätt kunna förtrycka sina grannar, och hålla dem uti en fortfarande rädsla och oro. Ty hvarje oförrätt gifver oss rättighet att betrygga vår säkerhet för framtiden, genom att beröfva den orättvise våldsverkaren hvarje medel att framdeles skada oss; och måste det anses såsom lagligt och tillika berömvärdt, att bistå dem, hvilka blifvit förtryckta eller orättmätigt ansallne. — Vattel: Law of Nations. 3 bok., 3 kap. Sek. 44 och 45. Efter att hafva vidrört flera mindre betydande punkter uti Brights skrifvelse, öfvergår mr. Watkins till non-interventionsfrågan, hvarom han sålunda yttrar sig: Eder nominterventionslära, som ni grundar på det påstående ,att vi icke blifvit angripne, ej en gång på något vis forolämpade, tvingar mig att påminna eder att Rysslands uppförande emot Stor-Brittannien under de sednaste tjugu åren har burit prägeln af en sådan oförWLä — Wo oa FAT AF oo PB 4 ND