Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1855, sida 1

Ålven om nu denna vördnadssulla, från allt gåäckeri vidt aflägsnade, förvaltning af sakramentet, icke utgjorde den allmänna regeln, utan allenast beromvärda undantag, så vore ju likval dessa undantag tillräckliga att ådagalägga orättmätigheten och vi nödgas säga det, den obilliga hårdheten af att i allmdnhet beteckna dylika handlingar såsom gäckeri. Endast de handlingar, som bevisligen hade åtföljts af gäckeri, eller varit gäckeri, borde i alla händelser så betecknas. Men för deras skull behösdes ju ingen ny lagstiftning, då 2 5 I kap. M.B. redan förut med straff belagt gäckeriet, det må ega rum under prestens eller lekmannens förvaltning af sakramentet. Den enda förändring, som i denna då möjligen behöft komma i fråga, är borttagande af orden af lättsinnighet ifall, såsom nägre hafva ansett möjligt, ett gäckeri äfven af , tungsinthetkan tänkas såsom möjligt. Vunne den nu föreslagna förändringen af nyssnämnde kraft af lag, då antoge förhållandena hädanefter i så måtto en annan gestalt, som då lekmannens förvaltning af sakramentet uttryckligen blefve förbjuden, genom borgerlig lag, vid äfventyr af straff, för alla fall då den icke vore uttryckligen medgifven. Men månne äfven under dessa förändrade förhållanden ett efter varning upprepadt otillåtet förvaltande skulle rättvist kunna i allmänhet betecknas såsom gäckeri med sakramentet? Skulle ifrågavarande förvaltning och anammande af sakramentet blott derföre att den nu stode i öppen strid med tydlig lag, utan att någonting annat utmärkte detta förvaltande såsom gäckeri, anses såsom sådant? Efter vårt förmenande vore äfven detta en hård orättvisa. Ett sådant förvaltande, om det efter varning förnyades, skulle då visserligen utan tvekan anses såsom brott mot borgerlig lag, och, så länge lagen egde gällande kraft, böra med det stadgade straffet beläggas. Men det skulle ej derföre med rättvisa kunna anses i allmänhet ens såsom ett gäckeri med lagen, i fall verklig samvetsnöd tvang dertill, och de sålunda af sitt samvete tvungna utan knot och motstånd, i stilla vördnad för lag och öfverhet i allt öfrigt, underkastade sig hvad påföljder, denna lag och dess handhafvare, i enlighet med samma lag dem ålade. Än mindre kunde den strid med borgerlig lag, i hvilken deras handlingssätt, till följe af samvetsnöd, kommit, stämpla deras förhållande till sakramentet såsom gäckeri med detta, derest de i sin samvetsnöd, med den mot gäckeriet motsatta sinnesstamningen af djup vördnad och andakt, företoge sig denna af borgerlig lag dem förmenade religiösa handling. Detta tro vi vara för hvarje opartisk bedömare tydligt. Afven den, som låter misshaget mot separatisternas handlingssätt bestämma sig för en motsatt åsigt, skall utan tvifvel gå på vår sida, så snart grundsatsen tillämpas på förhållanden, hvilka ej för honom äro af så misshaglig art. Skulle ett i afseende på formen lagligt menskhufvudsakligt stöd åberopa annat vittnesbörd, än sakens egen klart och tydligt ådagalagda beskaffenhet, så må likväl oss, tillåtas den erinran, att åtskilliga Svea Hofrätts utslag, äfvensom Upsala Domkapitels protokoller i hithörande mål vittna, att den uppsatt ning, vi här sökt göra gällande, redan af dessa myndigheter blifvit godkänd och tillämpad.