Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1855, sida 1

hands och inverka på honom, och hvilka allt sedan denna tid stått oförändrade, oaktadt både konung Johan och Gustaf Adolf gjort betydliga förändringar på slottet. Med en fackla i handen gick en af slottsbetjenterna sramlör de begge fruntimren genom långa suktiga hvalsgångar och krokiga trånga trappor tills de ! stannade framför en dörr, på hvars rostade lås och gångjern det syntes att den ej på länge varit öppnad. Der stannade han, vände sig till Katarina och Anna och frågade med en ton, hvari medlidande och rysning voro blandade: — Är det verklissen så, att J här skolen tillbringa natten? ; — Ja, — svarade Katarina lugnt och bestämdt. — Gud vare eder då nådig! Helldre ville jag låta kasta mig i fängelse. Ty här håller f — sjelf hus, och regerar om y nätterna med den arme Görans brinnande själ, så Gud oss nådeligen bevare. Anna tryckte sig intill Katarina och darrade. i I S Å f ( — Vor lugn! — hviskade denna. — Herren skall icke ölvergisva oss. Med gnisslande gny gaf den sörrostade kolfven efter för. tryckningen af nyckeln, som icke på årtionden kringvridits i dessa lås. Tjenaren stannade på tröskeln och läste sitt Fader vår, innan han vågade sätta foten deröfver. En unken lult slog de ankommande till möte. — Hu! — sade slotisknekten. — Här har väl ej varit öppnadt, sedan det tillslots efter honom . . . . styggen, hvars, namn det är farligt att namna i den här trakten af slottet, i mörkret ty ... Men det är icke skäl att skrämma eder på förhand. Måtte Herran bistå er med ett modigt hjerta! På spiselkarmen stod en svartnad lampa, som troligen icke brunnit sedan hon lyst rummets fordne innevånare under de nätter han genomvakat i ölverlaggningar om alla de ranker och . dåd som satte sin bedrösliga stampel på den olycklige Wasaso li nens regering; i den hallade tjenaren litet olja, och nedlade en veke, den han tände. En liten bädd tillreddes åt Anna i narI heten af spiseln men för Katarina baddades inom samma sparlh, lakan som vaktat Görans brottsliga sömn. Detta på Kristinas! befallning. . Sedan tjenaren gjort dessa anordningar samt upptändt enjr Å 2 . A . . blossande brasa på spiselhällen och tillburit ved att underhålla den med, lemnade han rummet och dess innevänarinnor, hvilkas öde han ej sör sitt halfva lif velat dela. Vid skenet af brasan upplystes de mörka vaggarne och