Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1855, sida 1

aning. När dertill kom att någon laglig bevismng sällan efterfrågades, så måste det in trasla som skedde, att hvarje värdshusvärd och näringsidkare i staden, med högst få undantag blefvo pliktfällde, hvilket utan tvitvel var mycket renderande för polisbetjeningen, men ett våld emot de pliktsallde. Detta åtgörande å polisens sida försvarades emellertid dermed, att lagen var gifven och måste tillämpas, så lange den fanns. Förgäf. ves sökte vi visa det falska i denna åsigt; de konseqvenser, till hvilka den kunde leda m. m. — Poliskammaren förblef vid sitt engång fattade beslut. Under sådana förhållanden anse vi, att så väl högsta domstolns utslag rörande försäljning i salubod af punsch och likörer till mindre qvantitet än en kanna, som oek hofrättens sednaste utslag i ass. å mamsell Lundell, borde hafva varit poliskammaren välkomne, då den härigenom måste anse sig kunna med god samvete lemna åsido den stränga tillämpningen af föreskrifterna i asseende å spirituösa drycker, som, på samma gång den gifvit anledning till svåra missbruk, framkallat mot polismakten en lika stark som rättvis ovilja. Detta är det sätt, hvarpå poliskammaren, enligt vår tanke, borde göra sig både högsta dumstolns och hofrättens ifrågavarande beslut till godo, så framt den neml. icke anser de förhatliga föreskrifterna goda och rigtiga och derföre tillämpar dem. Men så pass upplyst tro vi poliskammaren vara, att den ej hyser en sådan tanke. At