Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1855, sida 2

denna makt ej vara särdeles missbelåten att i vedarlag för sina polska provinser erhålla de för den så väl belägna Donaufurstendömena och lagges dertill Bessarabien och Montenegro, det senare såsom en afrundning för dalmatiska gränsen, så vore bytet i sanning icke att försmå. Polska frågan är af så stort och spännande intresse, att den föranledt till en liten afvikelse från det egentliga ämnet, hvilket var att visa huru allt gestaltar sig till ett storartadt och vidtutseende krig. I Fredsförhoppningarne äro likväl ännu icke aldeles utslocknade. De som hoppas på fred tro, att Österrike skall icke försumma något tillfälle att utan krig med Ryssland komma ifrån sitt förbund med vestmakterna. Efter Drouin d Lhuys ostaberörde depesch till berlinerkabinettet och österrikiska depeschen till detsamma af d. 14 påstås en ändring hafva iatrådt i sidnesstamningen emot Preussen icke mindre i Wien än i Paris. Vestmakterna skola numera, så berättas det i vexelagenternas kretsar i Paris, vara mera tillböjliga att ingå på en förI likning med Preussen, d. v. s. underteckna det af denna makt fordrade separatfördrag och inrymma den tillträde till konferenserna. Engelska ministerförändringen kommer dock troligen att äfven i dessa kretsar omstämma tonen. I Österrikiska ambassadören Bruck har beriktigat den berättelse som J. de Constantinople haft om hans tal. Det har dock icke särdeles att betyda, ty det var icke gerna möjligt, att en person på hans plats kunde hålla ett så dundrande tal emot Ryssland. innan hans suverän ännu förklarat denna makt krig. Hvad de för ögonblicket temligen betydelselösa krigshändelserna beträffar, hänvisa vi till rubriken krigsteatern. Imellertid vilja vi här nämna, att, sedan man nu en längre tid läst i Times de förfärligaste skildringar af engelska armeens tillstånd, torde det dock vara värdt att lägga märke till, att Sir de Lacy Evans rent ut betecknat dessa berättelser som i aldra högsta grad öfverdrifna, då en deputation i Folkstone öfverlemnade honom en lyckönskningsadress och en hedersvärja. Det i går fällda omdömet om opinionen i Sardinien emot alliansen med vestmakterna var grundadt på berättelser i tyska tidningarne. Deremot läser man i en skrilvelse från Turin till LIndep. belge, att regeringen kan vara forsäkrad om en betydlig majoritet i dep. kammaren, då den fordrar dess bifall till det för traktatens utförande nödiga lånet, emedan allmänna opinionen uttalar sig lifligt till förmån för denna allians. Sanningen torde ligga midt emellan dessa begge yiterligheter. Spaniens utveckling på dess nya konstitutionella bana går långt ifrån så som man skulle önska. Man förebrår Spaniorerna att de ej förstå bruka sin återvunna frihet. Men man gömmer då med hvilka ofantliga hinder och svårigheter de hafva att kämpa vid grundandet af sakernas nya ordving. Den värsta stöteste nen är penningenöden, men denna är ett arf srån de föregående styrelserna, som misshushåliat med statens tillgångar. Såsom vanligt under osäkra och kritiska tider har intradt Stockning i handel och rörelse, som åter har till foljd, att en mängd arbetare äro utan sysSelsattning. Dessa mennisker bearbetas på det mäst osörsynta sätt af agenter, besoldade af frihetens fiender. I de provinser, der CarliSterna hafva sitt stamhåll, bearbetas allmogen för en resning till pretendentens förmån. Sjelfva Cortes synas icke vara fria från de gamla partiernas bearbetningar. Man kan icke gerna på annat sätt förklara de onödiga och tidsödande debatter, som der framkallas, ofta af de ömkligaste anledningar, medan det allmännas val fordrar, att tiden bättre användes på losandet af den stora uppgist, som Cortes fått sig förelagd, nemligen att gifva landet en god och för dess behof afpassad konstitution. Spaniens hopp synes imellertid hvila på den s. k. liberala Unionen, en förening af moderat-frisinSE EEK IT TSV PRAT n — SAST SEI IAS: