Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1855, sida 3

QcCO2u — — Styckegods. Sorängkäkllan. Teenue vandrare kommo, hvar från sitt håll, och möttes vid en springkälla, som låg vid kanten af vägen. Klart vatten störtade fram ur en berghall och rullade bort genom skogen. vypiga soch saftrika växter stodo der och speglade sin fägring i vågen, öfver hvilken lekte några solstrålar, som funsuyo ea väg ned genom de lummiga tråden. På berghällen stod ristadt: Likna denna källa. Efter hvarannan släckte de tre vandrarne sin törst i det vederqvickande vattnet, läste orden, som voro ristade på stenen, och eftertänkte deras betydelse, En af dessa vandrare var en medelålders man. Han bade en packe marknadskram på ryggen. Han var en kringvandrande köpman och syotes välmående. På följande sätt förklarade han inskriften: Denna källa ger i sanning ett godt råd. Den rinner ständigt och skyndar utan rast, utan ro, allt vidare framåt. Men under sin fart växer den oupphörligen. Den upptager tusen små bäckar och blir slutligen en å. Då är den stark och kan drifva qvaraar och sågar. Den säger vandraren: var verksam som jag, gå framåt utan återvändo, och du skall binna ditt mål och blifva rik och maktig. — Den andre af vandringsmännen, som var en gammal man och höll en bok under armen, skakade sitt gråa bufvud, då han börde dessa ord, och sade: .Högre må vi fatta meningen af denna inskrift. Liksom dess uppfriskande våg erbjudes åt hvarje förbigående, så väl åt den fattige som åt den rike, så väl åt den ringe som ät den mäktige, utan at någon ersättning fordras derför, så böra ock vi göra det goda endast af kärlek till det goda och ej söka nagon vedergällning utom oss.) — Den tredje vandraren lyssnade uppmärksamt på de andras tal, men sjelf sade han intet. Det var en yngling med friska kinder och klara, själfulla ögon. Han var ute på sin första vandring i hfvet och bade för första gången skiljt sig från de kära i hemmet. Afskedets smärta låg ännu qvar såsom en fuktig glans öfver hans ögon. Då den gamle bade gifvit sin tolkning af källans ord, vände ban sig till ynglingen och sade: ,Mannen och gubben hafva sagt sin tanke om dessa ords betydelse. hvad säger du, yngling? Denne rodnade och slog blygsamt ned sina ögon. Slutligen sade ban: ,Vördige fader, ni bar sagt, att källans inskrift är en uppmaning till oss att göra det goda; men mig säger den derjemte någonting annat. Hvilken lifvaade dryck skulle väl denna källa kunna erbjuda vandraren, om dess vatten vore grumladt? Det ar hennes klarhet, som gör hennes värde. Då vi uppmanas att likna denna källa, tror jag, att detta innebär icke allenast att lifva oss till verksamhet eller välgörennet, utan äfven att vi skola hålla vår själ ren och klar, på det i den, liksom i denna källas vatten, måtte spegla sig jordens blommor och himmelens stjernor. (G. L. P.) Oförmodadt återseende. Eu gammalt och mycket fattigt par i Kronoborgs distrikt blef, enligt Hels. Avis, nyligen öfverraskadt då en postvagn stannade utanför deras bräckliga koja och en förnäm herre steg ur samt gaf sig tillkänna som de gamles son. Förbållandet var följande: För ungefär 27 år sedan var deras 13:årige son med en båt ute på fiske i Kattegat, då en bäftig orkan uppstod, hvilken betäckte den skånska kusten med lik och vrak. Båten återkom aldrig och man förmodade med skäl att hafvet uppslukat dess besättning; och de gemle begreto sin son som död. För någon tid sedan passerade en valbyggd tremastare Kronborg; egaren af detta skepp var hvarken mer eller mindre än de gamles son, hvilken i KaUsornien skall hafva vunnit en förmögenhet på 20.000 L sterl. Yogligen hade under osvannämnda stormnatt blifvit upptagen af ett engelskt Skepp och derpå ankommit till San Francisco, hvarest han i sitt nya fädernesland samlat sin stora förmögenhet. fön mältfetadl flicka. Från guv. Saratow i Siberien har till Petershurg ankommit en bondpiga utan — händer. Emellertid äro hennes söt er så mycket slinkare. Med fötterna skrifver hon, plockar charpie, spetsar blyertspenaor, skär till, syr, sprättar upp, tvättar, torkar och kläder sig. öppnar dörrar och skåp, utskär blommor af papper samt ,handterar sked, knif och gaffel liksom annat folk. Så berättas åtminstone i tidningarne. Flickan heter Tatjava Grigorjewa, är 26 år gammal och ytill äktenskap ledig. Fangsjuka. På en gral, ård i en af rikets provinser läses följande inskrift: Här hvilar s. d. Torparen, uu varande Skattebonden, Jan Person. Gottiands Läns Tidning uppställer med ledning af åtskilliga uppgisna förhållanden en förutsägelse om vaderleken och årsvärten under loppet af innevarande år. De stöd, på hvilka denna förutsägelse förnämligast grundar sig, äro följande: 1. Nittonårsberäkniagen (det i vår almanacka i år såsom vanligt upptagna förhållandet med väderleken för 19 år sedan), som upplyser, att vintern blir ombytlig och blåsig med snö, storm och yrväder omkring d. 18 Jan. och 18 Febr.; våren ofta kylig med många frostnätter samt verelvis regn och stromoln, snö den 28 April, 5 och 9 Maj; sommaren lagom varm samt mången gång blåsig: hösten tidig med kyla och blåst. 2. Vintergatan i höstas förespådde icke fullkomligt jema vinter, men väl någorlunda tidig början på vintern, äfvensom temligen tidig vår. 3. Sankt Mårtens gås deremot utvisade, att vintern skulle i början blifva något ostadig och lindrig, men sedan jemn till vårens början, som skulle inträffa ungefär i slutet af Mars. Svinmjelten förespådde nära nog detsamma, men tidigare vär; och af Snöblomniagen eller ,snojglungu har man inhemtat, att endast at OMM nmnAGA RA