1 I derlig och stundom blåsig; Hösten ftast kylig och slaskig. man hvad i dessa fyra punkter blifvit hmer man till följande slutsatser: I ostadig och ofta blåsig; dock torde slädsöret Kgorlunda varaktigt, i hänseende till den goda som föregående November och Decemder-kölgrundlagt, så vida icke denna botten tillika med Snön upplöses af det töoch regnväder, som mellankommer. Våren stundom blid, men mest kylig med många frostnätter samt flera gånger regn och snöslask. I Sommaren lagom varm, med vexelvis regnig och torr väderlek, samt mången gång blåst. Hösten kylig i början med starka nattsroster; men öfvergår snart till blid, hvilken väderlek, fastän afbruten af regn tidtals, varar större delen af Oktober. Sedermcra antoger väderleken en bister uppsyn, ty kalla och regniga dagar ihträffa ofta med understundom snöslask, ja till och med snö och storm, samt förmodligen ett par dagar slädföre i slutet af November; men något varaktigt slädföre eller jemn vinter kommer icke förr än just i sjelfva julhelgen, samt räcker åtminstone till årets slut. Afkastningen af höstsäd och rotfrukter blir någorlunda god, men af hö och värsäd under medelmåttan. Ålven gifva fiskerierna endast medelmåttig afkastning. En rysk Storforste och en engelsk Fäktnmästare. Trettio år hafva förflutit sedan jag anlände till S:t Peter-burg, för att etablera mig derstädes såsom såktmästare. Rekommendationsbref från de mest utmärkta personer i mitt fåäådernesland satte mig i tillfälle att blifva närmare känd af grefve Alexis W., som sedermera på det lifligaste intresserade sig för mig. Han förskaffade mig flera elever och uppmanade mig att inlemna ansökan till Kejsaren om en regements-fäktmästarebefattning, som medförde anseende och goda inkomster, och lemnade mig i sådant ändamål ett rekommendationsbref till en adjutant hos Storsursten Konstantin, som då befann sig på slottet Strelna vid Petersburg. Morgonen derpå tog jag en hyrvagn och förfogade mig till Strelna med mina betyg. Jag ankom till slottet och fick snart audiens hos Kejsarens bror. Han stod i ett rum med ryggen mot en stor eld, och då jag inträdde, vände han sitt ansigte mot mig. Jag sann honom hafva det mest frånstötande utseende, som jag någonsin vet mig hafva sett. Han slog med sitt ridspö på sin ena stöfvel, och de ännu våta smutssläckarne på nans pantalonger uvisade, att han nyss bade återkommit från en ridt eller revy. Vid ett bord jemte honom satt General Rodna med pennan i handen och syntes sysselsatt att skrifva efter diktamen. Knappt var dörren igenläst, innan storfursten, som betraktade mig med sina genomträngande blickar, frågade mig med en rå ton: — Hvad är ni för en landsman ? — ÅEngelsman, ers Kejserliga Höghet. — Hur gammal är ni?s — Tjugosex år. — ÅErt namn ?4 — ug—, — Li önskar en regements-säktmästarebesattning?— Det vore min högsta önskan, Ers Kejserliga Böghet. — Ni tror er alltså om att vara en fäktare af första rangen ? — Jag har sedan min ankomst till S:t Petersburg redan åtskilliga gånger offentligt uppträdt och jag önskade att Ers Kejserliga Höghet täcktes inhämta yttrande af dem, som sett mina säktpros. — Jag bar hört er omtalas; men ni har haft att göra med fäktare af andra rangen. — visserligen! — det föranledde mig just att skona dem. — Skona dem? upprepade han med blixtrande ögon, i det han drog munnen till ett föraktligt leende; men om ni då icke gjort afseende derpå, — hvad hade då skett? — Då skulle jag hafva träffat mina motståndare tio gånger, innan de hunnit träffa mig mer än två. — Ha! skulle ni kunna det med mig ock? — Det kommer allt an på, bur Ers Kejserl. Höghet vill behandlas; om det hlir Prinsen, som fäktar, är det sannolikt att han träffar mig tio gånger, då jag träffat honom två; men om Ers Kejserliga Höghet vill för tillfället lägga bort sin rang, så får Ers Kejserliga Höghet tio stötar och jag två. — Lubenski! ropade Storfursten, i det han gnuggade bönderna mot hvarandra, — Lubenski! tag hit rappiererna! — Så — nu skola vi se, hr storskrytare! — r det möjligt att Ers Kejserliga Höghet vill nedlåta sig— — — ag befaller er att träffa mig tio gånger, om ni kan! Så — jag tror att ni bar lust draga er ur leken? Se här! tag detta rappier och denna mask! — Gif akt! — ÅErs Kejserliga Höghet befaller alltså ovilkorligt? — Ja — jal — Jag är särdig!— Tio gånger! utropade storsursten och föll ut, — Åtio gånger, inte mindre! — hal! ha! ha! Oaktadt denna utmaning inskränkte jag mig blott på defensiven, åtnöjande mig att parera hans stötar utan att besvara dem. — Nå — hvad vill det säga? utropade han vred, — vvågar ni att drifva gäck med mig? — Hvarföre stöter ni ej? — Ers Kejserliga Höghet — vördnadenk — — Åt h—e med vördnaden! — stöt, säger jag! Jag märkte genom hans mask att bans ögon voro blodstrimmiga och betjenade mig alltså af den gifna tillåtelsen. Storfursten fick tre stötar efter hvarandra. — Bravo!4 ropade han, — nu är det min tur! ha! träffadt! Han hade verkligen träffat mig; men jag träffade honom derefter fyra gånger straxt efter bvarandra och blef sedan sjelf träffad en gång. Han triumferade. Rodna, såg ni? Två mot um 112 I.56BA Acvarada