att Häll AIA CC .tB 4 2 dennes för9äsbes uppmanat lord Åberdeen att sörja för en bättre ledning af de åtskilliga departementerna under krigsministören, gifva dem mera enhet och utnämna lord Palmerston till krigsminister. Han kunde derför icke motsätta sig Roebucks andragande, och ville icke neka, att misstag blifvit begångna. Ryktet sager, tillade lorden, att lord Palmerston nu blifvit utnämnd till krigsminister. Lord Palmerston beklagade Russels utträdande ur kabinettet, men bekräftade icke ryktet om sin utnämning. Krigssekreteraren Hlerbert kunde icke neka, att misstag blilvit begångna, men lord Raglan hade fått order, att aflagsna deoduglige Han tillade, att lord Raglan fått befallning att bortvisa tidningskorrespondenterna. Lord Grey kände icke till ryktet om Palmerstons utnämning. — Aberdeen förklarade i öfverhuset, att ministeren skulle motsätta sig Roebuckska motionen. Han gjorde derigenom sörkastandet af denna motion till en kabinettssståga. (En telegrafdepesch i dagens tidning bringar oss den ingalunda oväntade underrättelsen, att Aberdeenska styrelsen blifvit kullvoterad. Det är nu att förmoda, att Palmerston och Russel blifva medlemmar i det nya kabinettet). I Frankfurt löses i dessa dagar en mycket vigtig fråga. Såsom bekant är har Österrike under den 14 dennes aflåtit 2:ne noter i mobiliseringsfrågan, den ena till preussiska kabinettet, såsom svar på dess not af den 5, den andra till de andra tyska hofven. Denna senare, som meddelas i Times för den 22 dennes, visar nödvändigheten för vederbörande regeringar att i Frankfurt uttala sig antingen för den österrikiska eller preussiska politiken. Hvarje stat måste, när frågan der bringas å bane, antingen sluta sig till Österrike och samtycka till mobiliseringen af sin kontingent eller förena sig med Preussen och vägra denna mobilisering. Mentsckikoff rapporterar under d. 17 dennes: Belägringsarbetena sramskrida icke något. Från vår sida företogs den 13 och 15 tvenne nattliga utfall, som lyckades väl. Vi togo 14 engelsmän och 9 fransmän till fånga; fienden förlorade ett temligt antal folk. De arabiska desertörer, som ankomma till oss, säga att Turkarne icke blefvo längre väl behandlade af de allierade. Man begagnar dem till att från Balaklava till lägret bära projektiler, proviant och andra bördor, som man plågar transportera på lastdjur. ve Turkar, som omtalas i denna rapport, tillhöra den afdelning, som åtföljde de allierade till Krim, och visade en mindre god hållning i assaren d. 25 Oktober samt är tilldelad engelska armen. De äro alltså icke att förblanda med Omer Paschas arme som landsättes vid Eupatoria. Till Triest hade anländt notiser från Konslantinopel af den 15 och från Krim af d. 12. I trotts af frost och snö, heter det, hade belägringsarbetena framskjutits ända på 135 fots afstånd från fästningen och dagligen föresöllo skärmytslingar. (Obs.! enligt Mentschikoff framskredo belägringsarbetena alls icke.) Ånnu saknades de väntade träbarackerna. Linieskeppen Jupiter, Turenne och Napoleon yända tillbaka till Frankrike. Grekiska flaggan har utan inskränkning åter tillträde till turkiska hamnarne. (Denna notis antyder på en biläggning af stridigheterna emellan Turkiet och Grekland.) Det berättades, att 9:de franska divisionen och det hittills i Adrianopel förlagda franska kavalleriet skola öfvervintra i Konstantinopel. Ar denna uppgift grundad, synes det som om ett uppskof beslutats i operationerna på Krim till våren. Detta låter dock föga troligt. Imellertid kan man i alla bändelser taga för asejordt, att ingenting företages af de allierade på Krim, innan generalerna Pelissier och Niel samt gardestrupperna dit anländt. Inskeppningen af de turkiska trupperna i Varna hade, enligt hvad man den 22 ville veta i Paris, bedrifvits med sådan raskhet, att den d. 14 var aldeles fulländad. Omer Paschas arm6 borde alltså d. 17 eller 18 vara samlad på Krim. Denna snabba expedition bevisar bättre än något annat grundlösheten af det ryktet, alt Omer Pascha och de allierades generaler haft stridiga meningar om fälttågsplanen. Det förtroendevotum som d. 19 i spanska cortes gåfvo ministeren var framkalladt derigenom, att en deputerad af venstran väckt en motion af det sylte alt ministeren ej egde sörsamlingens förtroende. Den 17 hade cheferna för nationalgardet i hufvudstaden öfverlemnat Espartero en adress om en förändring i ministeren. Ställningen i det olyckliga Spanien synes alltså förtfaranda vara oaneEjJ hatönkt!;Ö