Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1855, sida 2

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. sl. (Forts. fr. N:o 24.) Förhållandet är obekant för alla, utom för mig, och torde således synas äfventyrligt, men utom att jag för er vill förklara det, och anförto er, att lemna i drottningens händer, otvifvelaktiga bevis derpå, är jag äfven särdig. om hon så fordrar, att intyga sanningen af mina ord vid den Gud, inför hvilken min arma själ står beredd att aflägga sin sista rakenskap. Händelsen bar varit följande: Då jag för tolf år sedan var i Warschau, dit jag på för myndare-regeringens befallning begifvit mig, för att tillrattaska ssa och till Sverge återköpa min faders historiska arbeten, hvilka min mor efter hans död sålt till Polen, hände det sig en afton, just då jag var i begrepp att företaga äterresan till saderneslan det, att en gammal qvinna installde sig i min bostad. Hon tilltalade mig på svenska, och med ett uttal, som tillkännagaf att detta var hennes modersmål Med ett slags stolthet erkände hon också detta och sade, att som hon visste att jag var svensk, hade hon för mig fattat ett förtroende, som, ehuru hon för öfrigt icke hade sig någonting bekant om mig, ingaf henne mod att anropa mitt beskydd mot en fara, som sörsigtigheten förbjöd henne anförtro någon annan. Hon bönföll derpå att jag på min hemresa skulle låta henne få medfölja, jemte ett fyra års gam malt barn, hvars lif hotades af en förföljelse, undan hvilken en säker och snar flykt vore enda råddningsmedlet. Hon lat mig dertill förstå, att barnet var af en börd, som tillförsäkrade dess räddare en kunglig belöning. Jag tror ej det var belöningen som verkade på mig, ty mitt bjerta har aldrig kunnat motstå behaget att rädda den svage eller lidande ... Dock, detta hör icke hit, utan till den der stora saken, som den högste domaren snart skall söretasa till pröf ning ... Jag lofvade den okända qvinnan att uppfylla hennes önskan, och afhämtade vid min afresa henne och barnet på ett öfverenskommet ställe. Det var vid mörkrets inbrytande jag be