Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1855, sida 1

Då detta beslut tillkommit innan ens närmare blifvit uppeifvet hur och på hvad sätt det bestämda arbetet skall utsöras och medel dertill anskassas, allt ämnen som först skola undersökas och derester medtaga vanlig tid för remisser, tvistande och asfsgörande, samt måhända äfven för öfverklagande, har magistraten dermed icke allenast väsentligen aflägsnat verkställandet af dess eget beslut, utan äfven till en aflägsen framtid undanskjutit det större förslaget om sjelfva hamnens ordnande, korsat alla förhoppningar på denna frågas lyckliga lösning och så att säga gjort hvarje pröfning deraf onödig och ändamålslös för närvarande, enär, om magistratens beslut skulle tjena till efterlefnad, verkställigheten af det större förslaget först skulle följa efter en så lång tid, att nya förhållanden då möjligen inträdt, som på frågans ordnande kunna bafva inflytande. Vid bedömmandet af frågan om ordaandet af stadens bamn, en lifsfråga för staden, som just af denna hamn bämtat sitt närvarande välstånd och hoppas på framtid, bör tagas i betraktande stadens välgång och fortkomst såsom samhälle och ej enskildte stadsdelars eller sambällsklassers anspråk på beqvämligheter. Upprödjes den väg, som nu blifvit beträdd, må man vara förvissad att anspråken från enskilde individer, eller korporationer, som med mer eller mindre skäl finna sig ej arbeta under så gynnande förhållanden som andra, städse skola undanskjuta bedömandet och slutligen omöjliggöra verkställandet af hvad som tarfvas för det helas välfärd. Det kan visserligen ej motsägas, att huru angeläget det än är, att få tilläggningskaj långs efter hela staden, detta arbete hikval måste verkställas delvis, men det torde ock få anses ostridigt, att det är olämpligt åvägabringa en del af arbetet innan planen för det hela blifvit bedömd. Om man ej utgår från den synpunkt, derifrån frågan om kajanläggningen vid sattandet af ofvannämnde beslut blifvit skärskådad, att Norstaden ej blifvit så gynnad som andra stadsdelar och derföre nu framför desse bör komma i åtrjutande af kajer och få till sitt område förlagd den inrikes ångbåtsflottan, utan i stället till grund för omdömet lägger en undersökning hvars åtgärder för trafikens underlättande äro angelägnast, måste domslutet utfalla annorlunda. Man finner nemligen då, att angelägnast af allt är att intill sjelfva hamnen anskaffa en kaj med gata, der lossning kan ske; att åstadkomma möjlighet af en skyndsam tullbehandling under sådan lossning, och att bereda utrymme tör den inrikes ångbåtstrafiken. I afseende å sistnämnde omständighet torde det vara att bemärka, att platsen vid Lilla Bommen, på sätt ångbåtsbefälhafvarne uppgifvit, väl kan vara en af de beqvämaste för deras fartyg, men att det ej är detta förhållande som vid valet af platser skall afgöra omdömet, utan hvilken plats för trafiken är fördelaktigaste. Man finner då vidare, att den massa af köpmansgods som med ångfartygen uppåt landet afsändes, till större delen består af importsartiklar, lossade i stora hamnen, likasom en väsentlig del af de jordbrukets produkter, som dels med ångare och dels med segelfartyg från landsorten anländer, föres till fartyg i hamnen för direkt omlastning och vidare afsandande. Transporten af dessa varor, genom hela staden, skul le för trafiken blifva besvärlig och betungande, serdeles om, såsom det lärer vara föreslaget, en del fartyg skulle förläggas på norra sidan om inloppet, utefter mudderfyllningen. Att nämnde plats för passageraretrafiken är obeqvam finnes af dess aflägsenhet, och dertill lär densamma snart blifva om den ej redan är otillräcklig för ändamålet. I närheten af den plats, der importsgodset lossas och der utländske paketoch passagerarefartyg lägga till, bör ufven den inrikes ångbåtsflottan bafva sin, på