Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1855, sida 1

sall göra bruk af 42:dra artikeln i Wienerslutakten af d. 15 Maj 1820. Denna artikel går derpå ut, att om olika meningar uppstå derom, huruvida Tyskland hotas af någon sara utifrån, och majoriteten vid skeende omröstning förnekar tillvaron af en sådan fara, så äga de sörbundsstater, som icke röstat med majoriteten rätt att sinsemellan öfverenskomma om gemensamma sörsvarsåtgärder. — Under samma dag har Österrike aflåtit en cirkulärdepesch till de öfriga tyska sörbundsstaterna med förnyandet af sin begäran, att de skola mobilisera åtminstone hälften af sina armåer. En berlinerkorrespondent skrifver till Börsenhalle, att offoch defensjvtraktaten emellan vestmakterna och Österrike är sardig och att betrakta som afslutad. Den blir undertecknad och ratificerad sedan förbundsdagen fattat sitt beslut i mobiliseringsfrågan. Hr Prokesch stannar i Frankfurt, tills denna fråga blifvit asgjord, och går sedan, enligt hvad bref från Wien förmäla, såsom ambassadör till Konstantinopel, hvaremot baron v. Koller skulle blifva hans efterträdare i Frankfurt. Till Voss. Yeit. skrifves från Wien, att militäriska förhandlingar der äga rum emellan franska generalen Letang och salttygmästaren Hess beträffande utförandet af ö:te artikeln i Decemberfördraget. — General Benedek, Radetzkys stabschef, har genom telegrafen kallats till Wien. Kejsar Napoleon har, enligt en telegrafdepescb från Paris af d. 22, bekommit en egenhandig skrifvelse från österrikiaka kejsaren. Någon konfusion har uppstått i referatet af några yttranden i franska pressen emot och om Preussen. Förhållandet härmed är följande: Först offentliggjorde Canstitutionel den not, hvarmed franska utrikesminist. 1813 tillstälde preussiska sändebudet dess pass, och yttrade om denna not, att den troget afspeglade den nuvarande situationen. Med anledning häraf yttras i Monitören för d. 23, enligt telegrafdepesch från Paris af besagde datum, följande: Constitutionels anmärkningar beträffande hertigens af Bassano not äro icke träffande. Sakernas ställning är icke densamma som 1813. Då stödde sig berlinerkabinettet, när det förklarade krig, på nationens tänkesätt; att det nu hyser betänkande emot att ansluta sig till vestmakterna är att beklaga. Den offentliga meningen uttalar sig lisligt för vår sak. Derför är ögonblicket illa valdt att åter väcka minnen, som äro segnade att hämma denna opinionsström. Ett bref från Krim i Wien. Zeit. förmäler att man den 4 på höjderna vid Inkerman proberat skottvidden af de emot ryska flottan i Sebastopols hamn riktade kanoner. Kulorna Slogo ned midt ibland flottan och knäckte masten på ett af linieskeppen. Denna notis förklarar de rykten som varit synliga äfven i halfofficiella franska tidningar, att sedan d. 3 elden åter öppnats mot masteller flaggbastionen. Apropos om Krim, skrifver en pariser korrespondens i LIndep belge, att de allierade armåerna derstades omkring d. 10 Febr. böra utgöra cirka 210,000 man. 9:de divisionen af franska armåen, under general Coeur, har redan börjat afgå från Marseille och förberedelser äro träffade att, om så behöfs, äfven öfverföra en 10:de division. Vid nyssnämnde tidpunkt