Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1855, sida 2

Regeringen har anbesfallt. att en modell till den å linieskeppet Carl XIV Johan besintlige, efter löjtnant Sasses förbättrade method konstruerade koloch vattendestillerings-opparat skall å slottans varf i Karlskrona försardigas. för att assändas till den blifvande industri-expositionen i Paris. Enligt Svenska Tidn:n, har öfverste N. Ericsson inlemnat sitt förslag till jernvägsarbetenas företagande. Post Tidningen meddelar följande utnämningar: Till kommersråd sekreteraren i kommerskollegium A. hrändstråm; Till andre major vid Skaraborgs regemente tredje majoren vid samma regemente frih. 4. R. Mannerheim, samt till tredje major vid samma regemente kapitenen derstädes G. Th. Segersteen. Ässked har beviljats kronofogden i Torneå fögderi H. W. Hacksell. Med anledning deraf att öfver-hofpredikanten Nordenson ingifvit sin ansökning att slippa emottaga det pastorat (Ausås i Skåne) dit han redan blifvit utnämnd, gör Svenska Tidningen följande välgrundade erinringar: I ett kongl. cirkulär-bref den 24 November 1820 läses: . Carl Johan m. m. .... Afvenledes har händt att de, som på egen ansökning erhållit en syssla, stundom afsagt sig densamma, stundom sökt att återfå den de lemnat ledig. Och som Wi funnit allt detta icke med ordning och värdighet instämmande, alltså hasye Wi härmed velat i nåder förordna, att bädanefter icke någon kyrkoherde, komminister eller dylik presterlig tjensteman, som, efter sökt befordran till annan lägenhet, densamma vunnit, må ega tillstånd att en sådan befordran sig afsäga; eller ock söka förslag till det pastorat eller den beställning, som efter bonom blifvit ledig. Ehuru nämda kongl. bref, till sjelfva sin form, synes förneka en prestman att söka få afsäga sig en sökt lagenhet, så anse vi detta dock vara obilligt, enär — —2 —— iogen synes böra tvingas att emottaga en befallning, som han, utan mogen öfverläggning sökt, minst en själasörjare-tjenst. Men skulle denna afsägelse skett i mening att återfå den syssla, som redan blifvit lemnad ledig, så wo vi att bestämdt hinder för sådant möter i nämnda kongl. cirkulär. Vi tro detta så mycket mera, som vi läsa i ett kgl. bref den 30 Dec. 1835: Som Wi, uppå underd. besvär deröfver att en kyrkoherde, innan han huanit tillträda ett redan erhållet pastorat, sökt och fått förslag ull ett annat, funnit ett sadant transport-sökande vara stridande mot god ordning.... Ännu mera stärkas vi i vår öfvertygelse genom söljande kongl. skrifvelse till konsistorierna i riket, den 17 Mars 1824: på vid flere än ett tillfälle, Wi funnit, hurusom prester, innan de ännu nuanit tiltrada lägenheter, hvartill de, uppå föregångne ansökningar, erhållit befordran, anmala sig sasom sökande ull andra presterliga beställningar, hulket oskaliga transportsökande, med deraf följande lörnyadt ombyte af lärare inom sorsamlingarna, oftast meuforer menligt inflytande på sjalavården, äfvensom detsamma hos presterna röjer ostadighet och lemnar allmänheten anledning till ofördelastiga omdömen om presterskapet, samt lägger ninder i vägen för deras befordran, hvilka sakna ordinarie prestlägenheter; och Wi allt derföre samt, till fö rekommande af ett obehörigt, eller törtidigt transportsökande ifran den ena preotlagenheten till en aunan, äro betänkte att bestämma nagon viss, lämplig tid, som ecklesiastike tjensteman böra tjena vid de lägenheter, till hvilka de blivit befordrade, innan de må ega rätt att såsom transportsökande sis ull annan befordian anmäla; är till eder harmed Wår nådiga vilja och befallning, att J hos Oss underdåvigst soreslan den tid, som J ansen skaligen kunna och böra uti olvanberörde afseende utsättas och bestämmas. Att konsistorierna, enligt dessa myndigheters Åohindrade vana, icke lara hafva behagat ställa sig denna kungliga vilja och befallning till elterrättelse, att inkomma med förslag om nagon viss tidsbestämmelse, kan icke minska hvarken förordningens gällande kraft eller de goda grunders, nvarpå den hvilar. Vi hafva hört det inkast göras, aut då hr Nordensons förra, efter honom lediga befattningar — om öfvernospredikant-sysslan är ingen fråga, emedan den icke är ledig genom befordran till Ausås pastorat — äro: pastorssysslorna i hoslörsamlingen och i Lofö, hvilka bada sysslor icke bortgifvas å något departements föredragning utan genom hof-erpedntionens, enär Losö pastorat är patronelt i Konungens hand, så skulle nämda förordning icke vara här gällande. Det är detta inkast, som satt pennan i vår hand, ty vi kunna icke inse, att förordningen ej skuile gälla äfven mot återfående af lediga patronela pastorat, eller att konungen, såsom patronus, skulle ega storre råttigheter än andra patruni, förutom att det synes oss icke vara välbetänkt om konungen skulle i sin hofex1, under det vi nödgas lägga vår leende. Han as f