Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1855, sida 2

traktelser öfver Turkarnes expedition till Krim och hvad man kan vänta af denna. Ryssarne hafva imellertid kännedom om denna expedition och träffa sina mått och steg deremot. Det heter att de, så snart Turkarne lemna Do nautrakterna, skicka förstärkningar derifrån till hrim. Moniteur de V Armee innehåller närmare detaljer om den nya organisationen af franska I awm6en på Krim, hvilken skall delas i 2:ne särskilta armåkorpser, af hvilka den första skall kommenderas af general Pelissier, den andra af general Bosquet. Den sistnämnde och prins Napoleon få till efterträdare i befälet öfver 2:dra och 3:dje divisionerna general Mayran, f. d. chef för ockupationskorpsen i Athen och Camou, som hittills kommenderat en division i Algirien. Vidare erhålla de 3 tilll generaler befordrade öfverstarne Beuret, Bergå och Niol de 3 genom general Mayrans befordran, general Bourbakis genom sjukdom förorsakade hem resa och general de Lourmels död ledigblifna brigadchessposterna. General Rivet, chef för den stora generalstaben vid afrikanska armåen, och Tischer, hittills Canroberts biträde, blifva chefer för I:sta och 2:dra armekorpsernas generalstaber. Divisionsgeneralen Thiry förblir öfverbesalhafvare för orientafiska armåens samtliga artilleri. Men de begge armkorhsernas artilleri, äfvensom reservartilleriet, erhålla likaledes i generalerna Beuret, Laboeuf och öfverste Forgeot särskilta öfverbefälhafvare. Den nyutnämnde divisionsgeneralen Niel, bekant för ; sitt deltagande i åländska expeditionen, är på väg till Krim såsom chef för hela geniväsendet. Dessa detaljer gifva vid handen, att chefen för hela franska armåen på Krim snart torde komma att spela en mindre vigtig rol, än cheferna för de begge nya armåekorpserna. Hvardera af dessa har erhållit en särskild och sjelfständig organisation, äfvensom en utmärkt general till anförare, tvifvelsutan för att vara i stånd att operera på egen hand. Man har från flera sidor hört anmärkas emot Canrobert, att han är mera taktiker, än strateg, d. v. s. att han väl förstår att anföra en arm i en batalj och vinna en sådan, men saknar tillräckliga talanger för att utkasta planen till ett hett fälttåg. Detsamma har äfven anmärkts mot hans företrädare St. Arnaud. Den 17 dennes afgick från Marseille om bord å 2:ne ångfartyg en första afdelning — något öfver 2,000 man — af de till Krim bestämda franska gardestrupper. I Indep. belge lemnar följande upplysningar om alliansen emellan Sardinien och Vestmakterna. Traktaten undertecknades d. 10 af grefve Cavour, hertigen af Guiche, franska, och hr Hudson, engelska ambassadören i TuD rin. Den innehåller 2:ne öfverenskommelser. I den ena tillträder Sardinien den engelskfranska allianstraktaten af d. 10 sistl. April. Den andra rör de militära förhållandena och åtager sig deri Sardinien den förpligtelsen att sända 15,000 man till krigsskådeplatsen för alt der tjena under lord Raglan. De skola transporteras på vestmakternas bekostnad, men sardinska regeringen skall sjelf bekosta deras underhåll. Vestmakterna garantera sardinska regeringen ett lån på 50 mill. Frances till 4 4. Underhandlingarne. som ledde till denna traktat, begynte d. 2 Dec. Sardinska regeringen begärde sörst som ett vilkor sör sitt ingående i förbundet att Frankrike och England sörpligtade sig förmå Österrike att upphasva beslaget på de gods i Lombardiet, som tillhöra personer, de der vunnit borgarerätt i Sardinien. Vestmakterna kunde imellertid icke uppfylla denna begäran, och då general Dabormida ansett sig för sin del böra vidblisva densamma, har han uttradt ur kabinettet. Arbetsministern Paleocapa har äfven begärt sitt afsked, som dock annu ick beviljats honom, emedan han såsom Venetian icke har trott sig böra deltaga i en traktat, som bringar Sardinien. om än blott indir-kte, i förbindelse med Österrike. Slutligen amnar justitsoch inri