Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1855, sida 1

. för att hålla i öfning en arm6e af civila tjenstemän, såsom magasinsförvaltare, kommissarier och öfverkommissarier m. m. Om det är kriget i Algeriet, som gifvit den Fransyska armben dess fullkomlighet i alla dessa ,militär-inrattningarnes enskiltheter?, så vore det väl rättast, att en nation, som ville hålla sig väl rustad, lagade att den alltid hade ett sådant der litet krig för sin öfning. Det skulle sannolikt ej fräta på landets kraft mera än dessa stående armfer, hvilkas upprätthållande kräfver mera än hälften af en stats samtlige inkomster, såsom fallet t. ex. är i Sverige. Dessutom har England verkligen haft ett sådant öfningstillsalle uti Indien, som väl torde uppväga Fransmännens krig i Algeriet. Under dessa förhållanden torde det blifva svårt, att med något skäl skylla skulden för de närvarande oordningarne i Engelska arm6ens på Krim proviantering och beklädnad, på parlamentets föregående ,fredsoch sparsamhets-andas, utan torde anledningen härtill vara helt enkelt att söka i det förhållande, som Times angifver, nemligen Besalets mera förnämhet än skicklighet och omvårdnad om armens materiella behof, hvadan ock Times rigtigt anmärker, hurusom det är angelägnare att äga officerare, som vunnit sina befordringar på grund af verkligen inlagda förtjenster, än sådana, som innehafva sina platser på grund af förnäm börd eller förord af inflytelseägande personer inom ministeren. Helt olika är förhållandet i den Fransyska armeen, hvars förnämsta officerare arbetat sig upp utur de lägsta graderna. Lägger man nu härtill, att derest Engelska parlamentet icke iakttagit den öfverklagade Lsparsaneetsndäns utan uppehållit armer, som förtärt nationens tillgångar, så hade detta land tydligen icke ägt de resurser det nu äger, att fortsätta ett blodigt krig, utan hade kanske varit reduceradt till samma tillstånd som Österrike, hvilket just visar hvarthän en genomförd militärorganisation leder. Detsamma gäller äfven, om ock i mindre mån, Preussen, Frankrike och Sverige. Hvad Ryssland angår, faller det isynnerhet i ögonen huru mycket mägtigare detta välde skulle hafva varit, derest det användt blott någon del af de omätliga utgifter, som blifvit förslösade på militärväsendet, till landets ekonomiska och andliga utveckling. Också torde erfarenheten snart komma att visa, att de stora militärmakterna, derest de ej förändra system, komma att bringa sig i total ruin. Redan hafva, hvad de tyska staterna angår, utmärkta Statistici genom siffror sökt ådagalägga detta förhållande, men förmodligen vinner förnuftet först gehör sedan undergången står för handen. Lika mycket som det strider mot statshushållningens första grunder, att ställa ett lands nårande och tärande krafter i den missproportion, som vännerna af de stora stående armeerna yrka, lika mycket strider samma förfarande mot de sanna begreppen om ett lands styrka att försvara sig mot främmande våld. Det närvarande kriget lemnar just ökade bevis på denna sanning. De slutsatser man velat draga af den Engelska armeens tillstånd på i Krim böra derföre tillbakavisas. Det vore önskligt att detta gjordes utaf personer med större insigter i ämnet, på det att vederläggningen Brr a rn —