Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1855, sida 1

— Icke? — — Ers höghet, här är frågan om thronen eller kärleken, kronan eller ert hjerta. Ert val har att afgöra I mellan dessa medtäflare. — Mitt val skall förena dem. — Förena dem? — — Ni skulle vilja lyfta den på thronen, som ni älskar? — Men skulle drottningen tillåta att thronen blir eder utan vid hennes sida? — Dyra Anna! Bunden med alla vördnadens och tacksamhetens band vid en drottning, som äger att befalla öfver mitt öde, äger jag dock sjelf att råda öfver mitt hjerta, och detta, detta egnar jag er! Huru händelserna än komma att hvälfva sig, skall ni bli dess herrskarinna. Det är kärleken, som råder öfver lifvets behag. Han skall garantera ert välde. Drottningen förmår icke med sin hand, sin krona och sitt rike skänka hvad ni allenast förmår. Anna ryste tillbaka och gjorde med handen en afvisande rörelse emot prinsen. Han hann emellertid hvarken trotsa eller åtlyda den, innan en kammartjenare inträdde, som anmälde att ett bud anlandt, hvilket önskade att ögonblickligen få tala med honom. Karl Gustaf tillsade att det skulle blifva infördt i en af nedra borgstugorna tills han lät kalla det. Då han åter såg sig ensam med Anna, sade han: — Ni mår illa, ni vacklar. Tillåt mig få bistå er! — Lemna mig! — bjöd hon så befallande och afgörande, att prinsen ovilkorligen tog ett steg tillbaka. — I detta ögonblick? ... — Och för alltid! Eller ni förnekar i mina ögon allt det furstliga ådelmod. hvaraf jag trott er mäktig. — Anna, ni förmår ju knappast hålla er uppe! Tillåt mig ... — Lemna mig, furste! — Er svaghet ger mig rätt att trotsa och bistå er. — Min svaghet? ..Ni bedrar er. Jag har genomskådat er. Må det beröfva er alla tankar på svaghet hos mig! — Ni är grym; men intet qvinnohjerta skapades obevekligt. — Se der min moder! — sade Anna, som vände sina blickar från prinsen, blef varse fru Van der Haalen och reste sig för att gå henne till möte. TESEN Fru Van der Haalen, som sett prinsen draga sig assides med Anna, hade sökt sig en plats der: hon obemarkt kunde följa dem med ögonen och hade icke heller ett ögonblick lem