Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1855, sida 1

san och stirrade mot väggen. — Den fördömda väggen! utropade han. — I himlens namn, svara! Hvad har händt dig. — Hörde du det ej — framhväste Ärnold, med nästan stelnad tunga. — Uvad skulle jag hört? Allt tyst, som grafven! — Mitt namn, namnet Messenius ljöd för mitt öra, så hest, så hemskt, så olycksbringande! Hu! Det är mig åter, som låge hela mitt öde i detta namn. — Det är din högt uppdrifna sinnesstämning som bedrar dig. — Nej! Jag hörde det tydligt, strax vid mitt öra. Med det ordet var det som en brännande vind farit öfver hela min framtids grönskande fält, och ödelagt hvarje blomma, hvarje strå. Här bo onda makter, låtom oss lemna denna platsl — Här bo vänskap och tro! — sade Erik och öppnade mot honom sin famn. — Du måste hemta dig och öfvertyga dig att allt endast varit ett bländverk af din fantasi. När den är upprymd, har den icke då alla våra känslor i sin makt? Ju högre man står på spetsen af sina förhoppningar, ju lättare svindlar man vid blicken ner i afgrunden af deras misslyckande. — Det Messeniska ödet att falla för väld och äras med — glömska! .... Hu, Erik! — Han började spatsera fram och tillbaka öfver golfvet. Starka känslor rörde sig inom hans bröst, tills han på en gång, liksom beherrskad af en stor sjelfansträngning återtog: — Nej! jag vill icke tänka derpå! Modlöshet är början till hvarje nederlag! Bed för mig, Erik, mana godt för mig hos de höga makter, som leda menniskors bana. Hvem vet om icke vänskapens böner också äro en kraft i utvecklingen af våra öden? Bed om framgångens ära eller ärans död. -— Framgång, framgång! — utropade Erik. — Det gjorda steget kan icke återtagas; det finnes således icke mer än en önskan för utgången deraf. — Men om ödet beslutat annorlunda! — -— Erik, vill du uppfylla min återstående önskan? . — Tala! — Förföljd af mina aningar tränger sig bilden af min undergång ständigt för min syn. Om jag misslyckas, om jag faller för ett förföljande öde, lofva mig att framskaffa detta! — Och han lade ett bref i Eriks hand. (Forts.)