Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1855, sida 2

bar. Man besvärar sig deröfver, att man aldrig ser honom, att han aldrig lemnar sin boning. aldrig påminner trupperna om sin närvaro, utan genom det tillfälliga utfärdandet af en dagorder. Han vet icke hvad hans trupper lida, ty han sörjer derför, att han aldrig blir vittne dertill. De hungra, frysa och sörgås af elände och dock har han icke en enda gång begifvit sig ibland dem eller talat till dem ett par uppmuntrade ord, som skulle verkat mycket godt på folket, emedan de derigenom skulle hafva erfarit, att de ej voro aldeles bortglömda af sina anförare, hvilkas namn de gjort berömda. Gifs det en ofiicer, som mindre än andra känna armåens känslor, verkliga behof och lidanden, så är det lord Raglan och denna okunnighet allena kan för honom vara en ursägt för den nästan afsigtliga försummelse, med hvilken alla rangklasser, med det enda undantaget af hans egen generalsstab, behandlats. Med möjligaste minsta omak för sig skulle lord Raglan hafva kunnat vara den mest omtyckte besalhafvare, som någonsin lefvat. Allt var till hans fördel och i början var han, i trots af sin personlighet, väl liden; men nu är tillfället förbi och af alla de bittraJhugkomster, hvilka skola öfverlefva detta fälttåg, skall ingen vara bittrare och varaktigare än den af den ytterliga köld och likgiltighet, hvarmed lord Raglan behandlar trnpperna. Korrespondenten, hvars skrifvelse är daterad den 18 Dec., inlåter sig sedan i en detaljerat skildring af truppernas lidanden. Skörbjuggen, en följd af det ständiga förtärandet af mögliga skorpor och salt kött utan friska grönsaker, vinner betänklig utsträckning ibland trupperna, ehuru erfarna sjömän redan för länge sedan sastat uppmärksamheten på faran af en så olämplig kost och slagtboskap i hvarje fall kunde i tillräcklig mängd bekommas från Varna. Smutsen i lägret är s. t. s. bottenlös, i Balaklava råder den fullkomligaste förvirring, alla anstalter saknas till förvarandet af de i massor lossade förråden och lissmedeln, hvilka ligga uppstaplade under bar himmel med risk att blilva förderfvade. Trupperna, officerare och soldater, gå i trasor, de 9 tunga och lätta dragonregimenterna, hvilka i salttågets början räknade 2600 hästar, hafva nu blott 200 qvar, hvilka för det mesta användas till att släpa proviant till lägret. Det starkaste regimentet, Scots Grays, har 70 hästar, af hvilka 25 i tjenstbart skick. Men värrst deran äro Turkarna, af hvilka cirka 300 man dagligen dö af hunger, så att det ej är möjligt att ordentligt begrafva dem. Menniskolik och kadavern efter störtade hästar, af hvilka 14 å 1500 ligga spridda emellan tälten i engelska lägret, förpesta redan nu luften och måste när den varma årstiden inträder ofelbart alstra pestartade sjukdomar. Enligt , Mil.-Zeit. befästas näset vid Perekop starkt af Ryssarne. — Samma tidning berättar, att ryska trupperna på sin marsch till Krim, till följe af vägarnes usla beskaffenhet förlorat mycket folk och kreatur. — Den i onåd fallne ryske generalen Dannenberg befinner sig i Odessa. — Uti en Wienertidning förekommer den notisen, att amiral Nachimow genom en solid skeppsbrygga sammanbinder fästet Nikolaus i staden med batteriet n:o 14 utanför norra fästet, hvaraf man drar den slutsaten, att ryssarne äro beredda på en stormning och vilja betrygga sin reträtt, under skydd af Fort Nikolai kanoner, för den händelse sjelfva staden skulle falla i de allierades händer. I Gazette de Midi skrifves från Konstantinopel under d. 25 Dec. Omer Pascha är i Varna. Efter sin ankomst dit ville han resa till Konstantinopel för att klaga på krigsministern. Hans soldater sakna allt: sold, kläder, ammunition och proviant. Blott med största svårighet öfvertalades han att afstå från sin afsigt; men han har bestämdt fordrat 3 månaders sold till trupperna, dessutom vinterkläder och proviant. Det märkligaste är, att turkiska styrelsen har sändt allt hvad hären behöfde, —— gagnat sig, och som var den enda som stod