Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1855, sida 2

Uniformeringen och utrustningen halva i mänga afscenden blifvit vasendtligt förbättrade, de olika sapnen hafva indelts på ett annat och ändamålsenligare sätt, de fordna landtvärnsbataljonerna halva ersatts genom ett nytt reservsystem, som sorskaflar staten 100 a 120,000 krigare mer, hvilka tillochmed utgöras af ösvadt manskap, fortfara att tjenstgöra vid samma vapen samt hafva uniform och armatur liggande tillreds; slutligen har sedan 1852 upprättandet af depotbataljoner och sqvadroner ytterligare ökat styrkan. — Den sednaste organisationen af österrikiska arm6en daterar sig från 1852. Efster densamma räknar håren 373,994 man infanteri (hvaraf 316,944 man linie och 23,650 jägare, förutom dentyrolska jägarkorpsen på 6.000 man), 52,992 man kavalleri med 48,966 hästar, och 35,068 man artilleri med 972 kanoner; härtill komma ännu 120,000 man reserv, depoternas manskap och 16,000 gensdarmer, så att armåen 1851 på krigssot utgjort i rundt tal 600,000 man. Hela denna styrka kan Österrike väl icke löra utom gränsen, men man kan likval antaga, att österrikiska armen i antal ej är den franska mycket underlägsen; concentreringen af styrkan lättas till en del genom de jernbanor. hvilka genomskära landet, men blifver likväl högst svår. Alla nationaliteter och alla stånd lemna sin kontingent till hären; utskrifningen sker efter kretsar eller provinser, och hvarje vapenslag har i regeln sitt utskrifningsdistrikt; de bömiska eller tyska länderna lemna kyrassierer och dragoner, de polska uhlaner, och husarerna äro uteslutande ungrare. Fotfolkets förmåga att uthärda strapatser är otrolig; ester slaget vid Szoreg den 5 Augusti 1849 tillrysgalade Österrikarne den 6 omkring fem, den 7 sex, den 8 sju mil, uppställde sig den 9 efter 3 a 4 mils marsch till slaget vid Temeswar och framryckte efter detta vidare, så att största delen al trupperna först vid midnattstiden fingo hvila; blott få europeiska armö6er skulle kunna uthärda något dylikt. — Tjenstetiden varar i 8 år, hvarefter manskapet står två år i reserven. Preussen, den yngsta och mindsta bland stormakterna, har lyckligt löst den uppgiften att uppställa en stark här utan att alltsör mycket tära på sin kraft. Armån består af 285,000 man infanteri (5 gardesoch 40 linieregimenter 135,000 man, 10 jägarbataljoner 10,000 man, 45 landtvärnsregimenter och 10 bataljoner reservjägare 140,000 man), 60,800 man kavalleri, dels linieoch gardesrytteri dels landtvärn, samt 46,000 man artilleri med 1,684 kanoner (1,152 fotoch 532 ridande). Räknar man dertill ännu 45,000 man reserv för infanteriet, 135,000 man landtvärn ,zweiten Aufgebotes, 7,600 man kavalleridepoter och 16,000 man till servering af fältartilieriet, får man hela preussiska styrkan till 600,000 man. I I början af 1851 skola verkligen 500,000 man hafva varit samlade, men Preussen torde dock knappt kunna använda mer än 300,000 utom gränsen. Sedan 1815 har Preussen af alla stater haft det minsta antalet krig, ty sälttägen i de danska hertigdömena, Baden och PoI sen kunna ej räknas för något. I preussiska hären hafva sedan 1848 många förändringar vidtagits, isynnerhet i landtvärnet, som blifvit ombildadt på så sätt, att hvarje afdelning linie har en motsvarande afdelning landtvärn; antalet af liniens kaptener har blifvit så mycket ökadt, att de kunna förse nästan hela landtvärnet, och i det hela är detta noga förenadt med linien. Preussiska hären åtnjuter ett allmänt anseende; man har inom densamma högre anspråk på officersståndet än någon annorstades, och den allmänna konskriptions-skyldigheten först med 40:de året upphör, upprätthåller den krigiska anda som sramkallats af en stor forntid, äfvensom den gifver soldaten en öfverhufvudtaget större duglighet än i andra stater. Magasiner och arsenaler äro fyllda, jernbanor förena landets särskilta delar med hvarandra, och den östra gränsen har om