Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1855, sida 2

pen. stötte sin käpp emot gatan och tog med en särdeles gra vitetisk min till orda: — 600 vänner! var någon af er i S:t Niklas i dag och hörde primarius Emporagrius predika emot vår drottning? — Nej. — boot vår drott ing? Åh f—! — Hvad sa han om drottningen? Låt höra! — Hvad dj— pratar du, Clarus taskmakare? Skulle han ha predikat om drottumgen? Dessa frågor och utrop utströmmade på en gång från den förvånade hopen. — Som du hörde. Jag far icke med löst tal, jag! Drottningen var det ämnadt, hvart endaste ord! — Och hvad sade han? Låt oss höra! — frågade en, som af nyfikenhet trängde sig närmast Clarus, och som understödde sin uppmaning med en stöt af armbågen. — Hvad han sade! — Jo, ser du, Johannes tyskbagare, han bakade bullar han, som icke voro så lätta att svälja som dina honungskakor. — Emporagrius doppar icke sina ord i sockervatten, han — anmärkte Petter smed. — Nej du, han gaf på hennes regemente han, som hade han haft det på stadet, under slaghammaren. — Men till saken, Clarus! — Till saken. — — Jaså! Ser du Lars saltmätare, saken är den, att du aldrig i din lifstid mätt en tunna salt med så rundeligt mått som han sin straffdom i dag. — Håll dig till prestens ord och icke till mina salttunnor! Dem sköter jag sjelf! Hvad sade han? Låt oss höra! — Hur kan jag låta er höra, då J sjelfva icke geen er örnljud för edra frågors störtfall? — Tala bara och berätta oss! — Tyst då, säger jag, och hören på! Han hade till ingång dessa orden ur Konungaboken 6 kap.: Och konung Rehabeam höll råd med de älste, som för hans fader Salomon stodo, då han lefde och sade: Huru råden J, att vi måge gifva folkena svar? De sade till honom: Om du i denna dag gör fol kena en tjenst, och är dem till viljes, och hörer dem, och gifver dem god ord, så blifva de dig underdåniga så länge du lefver. Men han öfvergaf de älstas råd, och höll ett råd med de unga, som med honom uppväxte voro och för honom stodo. Och han sade till dem: Hvad råder J, att vi desse folkena sva:a Skola, som till mig sagt hafva: Gör det oket lättare, som din!