Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1855, sida 2

7 Kap. Hvad lyekan bröt kan hon försona! En söndagsafton fram i November månad hade några hederliga borgare — hvilka förmodligen vid denna tid på dagen ämnade sig hem från något litet söndagsgille — stött tillsammans vid rundtornet vid Norrport, som då försvarade gamla bron, hvilken öfver Helgeandsholmen förenade staden med Norrmalm. Månan stod i sitt fylle och sken helt blankt ned öfver taken på de höga husraderna och på det gamla slottet, med sina spetsiga och bestyckade torn; och på murarne och strömmen, och på de hederliga borgarne sjelfva med sina litet mosiga ansigten, som tycktes vilja täsla i den tresliga rundsormen med sjelfva den höga himlakroppen. Antingen nu det blida skenet på dem öfvade någon högre förklaringsverkan eller någon annan fysisk eller andlig orsak lånade inslytande dertill, allt nog! under det våra hedersmän snac h NANA hyar. handa, begålvo sig utefter muren långs Strömme, ö. Yada py en en af dom fram ur ho 20