Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1855, sida 2

past besann sig Sebastian inkommen i sin ensliga bostad innan han drog munnen till ett hånfullt leende och sade vid sig sjelf: — Min värde onkel! Du ville icke följa mina råd, då jag: i det sonliga förtroendets och vördnadens namn bjöd dig med dina egna ögon öfvertyga dig om det ena af dina skötebarns ohörsamhet; du ville icke ge misstankan rum i ditt hjerta, sade du, och ville icke nedlåta dig till spion. Ha, ha, ha! Skulle du afgifvit detta vackra svar om saken gält mig? Skulle du ett enda ögonblick känt dig frestad att tillsluta ögat för mina felsteg, eller skulle vreden emot mig varit dig en smärta, för hvilken du ville skona dig? Ha, det är öfverdriften af din kär lek, som gör dig ädelmodig, men denna svaghet skall blifva hämnad. Messenierna — oroliga hufvuden och Arnold har något vågstycke i görningen. Erik skall icke motstå hans sällsamma tjusningsgåsva och varma vältalighet, och skall bli invecklad i den hemliga planen med sina äfventyrliga syften. Och jag skall bevaka utvecklingen, och förr eller sednare skall upp: lysningen komma min kära onkel för ögonen. Ha, ha, ha! En upplysning, som skall straffa hans partiskhet och tjena mina ändamåll