Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1855, sida 1

JsH —— hvarest påfven sjelf förrättade messan i närvaro af tusendetals prester och lekmän. Han uppläste derpå med ljudelig stämma beslutet om den till en ny dogm upphöjda läran om den obefläckade aflelsen samt krönte en bredvid honom stående Mariabild med en gyllene diamantkrona. Alla klockor i staden jemte den ihållande glädjekanonaden från Engelsburg förkunnade för Roms innevånare den kyrkliga tilldragelsen. Hans helighet hade för tillfället skänkt 2500 scudi till bespisande af de fattiga. Vid nattens inbrott liknade Rom ett haf af eld; alla gator voro illuminerade, skönast sagaderna och tornen af de hundradetals kyrkorna och framför andra kupolen af S:t Peterskyrkan, som gjorde en förtrollande effekt. — Följande dagen kl. 10 f. m. höll Hans Hel. ett konsistorium, i hvilket jemte kardinalerna, alla i Rom närvarande biskopar voro församlade. Här skedde under iakttagande af vanliga formaliteter hvarje enskild medlems egenhändiga underskrifter af originalet till bullan, som innehöll det sörenämnde beslutet. Antalet af kardinaler som undertecknade steg till 53 (den 54:de, kardinal Simonetti, var sjuk) och antalet af patriarker, erkebiskopar och biskopar uppgick till 143. Det är naturligt, att hans alldrakristligaste Majestät, konung Ferdinand II i Neapel, allmannare känd under namnet af konung ÅBomba, icke kunde stå tillbaka för sin helige öfverherde i Rom. Sålunda har, enligt skrifvelse från Neapel af den 22 December, den obeflackade aflelsen der blifvit firad med fjorton dagars andliga fester, d. v. s. processioner, kyrkotåg m. m. under hvilken tid alla theatrar varit stängda. Trupperna hafva blifvit ställde under den obefläckade aflelsens omedelbara beskydd och en särskilt fest till dess ära firades af dem på Campo di Marte d. 6 Dec. Deputationer äro afgångna till alla regimenten på Sicilien och i provinserna. Deras fanor skola erhålla en ny välsignelse under den obefläckades auspicier, hvilkens bild skall upphängas framför dem. Inom armåen är inrättad en sångskola, bestående af 30 man från hvarje regemente, hvilka skola undervisas att sjunga andliga sånger, för att kunna biträda vid processioner och andra stora tillfällen. Det bör till det allmänna förnuftets och äfven katholicismens heder nämnas, att dessa tillställningar icke i alla katholska länder funnit samma anklang, utan fastmer framkallat både ovilja och afsmak. Så skrifver en korrespondent till Times från Turin den 29 Dec. följande: Om desse den Romerska kyrkans höga dignitärer, som nyligen varit samlade för att befästa dogmen om den obeslackade aslelsen, gjorde detta med någon afsigt att dermed äteruppratta påsvedömets förbleknade glans, el ler upplifva tron undan fritänkeriet, så hafva de mycket illa valt tid och sätt, ty, att dömma af det sätt hvarpå händelsen emottagits af Italiens folk, så har den, långt ifrån att hoja dess aktning för dogmens förkunnare eller lösa några tvisvel om kyrkans renlärighet, uppväckt ökad vedervilja och förakt hos dem som förut tviflade, men dock icke gerna öppet uttalade sina åsigter, och gjort dem mer än nå