Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1855, sida 1

tetet en uppmärksamhet, som gjorde honom eftersökt af alla. Ehuru slera är aldre och vida öfver honom i kunskaper och lardomsanseende var Sebastian bland dem som ifrigast taslade om hans vänskap. Men långt ifrån att visa sig smickrad deraf bemötte Arnold honom mycket kallt och tillbakavisande, under det han med hela lisligheten af sin ålder och sin karakter fästade sig vid Erik. Ur sin skenbara begrundning hemtade sig Sebastian efter några minuter och sade: — Ja, det är sannt, jag står på min egen botten, jag är herre öfver mina handlingar. — — Jag skulle ... Dock nej! Du lärer icke förmå dig dertill: och jag . . . jag vill icke hafva på mitt samvete en ohörsamhet, den du skulle förebrå dig. — Hvad ligger dig i tankarne under dessa ord? — Hm! Det föll mig något in .... Men jag vet att du! icke skulle vilja, äfven på långt håll göra vår onkel emot. — Jag vill icke bryta ett löfte som jag gifvit, derför skall jag icke besöka Arnolds hem, men . Ä. — Alt träffa honom på ett tredje ställe? ... — Det har icke min onkel förbjudit! Men det beror på en händelse. — Hvarför det? Men du vill icke. — Hvad? Skulle jag icke vilja? . , . — Mottaga en tjenst af mig, — — Nej, derhän fruktar jag det är kommet mellan bröder! — Och Sebastian vände sig om och låtsade vilja gå. — Sebastian! — utropade Erik och höll honom tillbaka — låtom oss icke afbryta en stund sådan som denna! Låtom oss icke. missförstå hvarandra ånyo, utan bannlysa ur vårt hjerta allt, som icke talar broderkänslans språk ! — Och detta är ditt allvar? — Mitt innerligaste, mitt uppriktigaste allvar. — Och Erik tryckte hans hand i sina. — Nå väll Du uppmanar en broders röst ooh det är med den jag vill tilltala dig. Ditt förhållande till unga Messenius synes mig på sitt sätt lika ömtåligt som det till vår onkel. Han är en ung man med en lofvande och vidsträckt framtid. Hvem kan beräkna de förhållanden i hvilka vi framdeles kunna råka till hvarandra och det obehag du en gång kunde få erfara af att hafva stött honom från dig på ett så föga grannlaga sätt? Förblindad af sin beundran för den store rikskansleren låter vår onkel i afseende på din vän styra sig af en fördom