Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1855, sida 1

— —— et angripa trögt, aro kroppsligt för svaga till bajonettsaktning, tunga i alla taktiska rörelser, kunna ej bilda någon ordentlig kedja, och sigta illa med sina gevär, hvilka ännu hafva slintlås. Subalternossicerarne bilda i allo en bedröflig motsats till andra härars officerare; om det är sannt, att officerarne ofta kroppsligt misshandlas af sina förmän, och att officerare, hvilka degraderas för ärelösa handlingar, ofta återfå epåletten, så måste en bedröflig ande råda bland dem. Man hör beständigt talas om underslef af alla slag, hvarigenom de stackars soldaterna beröfvas hvad dem tillkommer; ensamt den nuvarande kejsaren har kasserat hundradetals generaler och öfverstar, men gaget är verkligen också så ringa, att i synnerhet de högre officerarne ej kunna lefva deraf, ty en generallöjtnant har blott 3,200 rdr, en öfverste 1,200 och en sekund-löjtnant 600 rdr om året. Rytteriet, som har förträlsliga hästar, är väl öfvadt, men förstår ej att använda sabeln, och liksom infanteriet är det bättre på paradplatsen än i drabbningen. Artilleriet är den svagaste delen; då man undantager hästarne, lemnär allt annat äfven de billigaste fordringar otillfredsställda; officerarne äro illa bildade och manskapet skjuter illa. Den diktatoriska öfvermakt. som czaren utöfvar öfver hären, är en fördel såtillvida som den skapar enhet, men en brist derigenom att den ej blott bestämmer den allmänna krigsplanen, utan äfven ingriper i de serskilda operationerna. Man förebrår de ryska generalerna vid Donau att de ej ådagalade genialitet, men hur kunde de detta, då deras rörelser blefvo dem föreskrifne från St. Petersburg efter kartor, planer, och rapporter? Franska armån räknar i infanteri 75 regimenter linie, 25 reg. lätt infanteri; hvarje reg. räknar på krigsfot 2700 man i 20 kompagnier utom de qvarblifvande depots, och hela styrkan blifver sålunda 270,000 man, utom 60 å 70,000 man, hvilka qvarblifva i depoterna och tillika med nationalgardet samt det starka gendarmeriet utgöra en talrik reserv. Hvarje regimente räknar 3 bataljoner, hvarje bataljon 7 å 8 kompagnier, af hvilka tvenne under de serskilda namnen grenadierer och voltigörer äro elit-kompagnier samt åtnjuta vissa förmåner i lön och rang. Till nämnda styrka komma ännu 20 jägare bataljoner, utgörande 18,000 man med 4000 i depoterna samt det återupprättade gardet på 20.000 man. Infanteriet har goda perkussionsgevär, jägarne lätta och korta bössor med bajonetter. Rytteriet utgör cirka 54,000 man, dels tungt och dels lätt kavalleri, utom de talrika guiderna. Af artilleri räknar Frankrike 14 regimenter med tillsammans 32 ridande, 168 åkande och 24 fästningsbatterier, hvartdera om 6 kanoner och med 200 man. Ingeniörerna räkna i tre regimenter 8000 man, pontonnierer 1600 man, och trainen utgör 5000 man med 7200 hästar. I Algier finnas af serskilda trupper (främlingslegionen, Zuaverna, infödingar o. s. v.) 27,000 man och cirka 8000 man kavalleri (Spahis, afrikanska jägare o. s. v.) Hela den styrka ka Frankrike kan använda i ett europeiskt krig, kan beräknas till omkring 416,000 man, hvaraf 60,000 man kavalleri med 1200 kanoner, och denna styrka är samlad på en icke stor