Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1855, sida 1

vunnit, och som under en så snillrik och vetenskapsälskande drottnings hägn, som drottning Kristinas, säkert skall tillvinna Idig stor utmärkelse och skall förskassa dig betydliga fördelar; så finner jag att det skulle vara en orättvisa emot dina bröder, om jag icke åt dem valde att skänka det namn jag förvärfvat, hvilket kan befrämja deras fortkomst på en ännu obegynt bana. J hafven nu hört mina tankar och de åsigter, som bestämt mitt val. s De begge yngre bröderne, Erik och Axel, visste knappast hvad de skulle tänka och sunno inga ord för sin förvåning, men Sebastian sade med en ganska uttrycksfull min: — Utslaget af ert val är mig verkligen smickrande. — Det fägnar mig, min käre Sebastian, att du så dömmer. — Jag väntade också verkligen af ditt förnuft, att du ej skulle misskanna giltigheten af mina skäl. Lärdomen adlar sjelf sina idkare; men på de banor dina bröder skola beträda, är frälsediplomet första fullmakten af lyckan. — Ni misstager er. Min egenkärlek är icke så stor, att jag skulle våga ge edra ord den tillämpning, ni tillägger dem, utan jag känner mig smickrad derföre att jag ej bedragit mig, då jag på förhand gissat till utslaget af ert val. Residenten låtsade som om udden af denna anmärkning gått honom förbi och skyndade att afbryta samtalets vändning i det han förkunnade bröderne, att de borde laga sig i ordning för att redan samma förmiddag åtfölja honom till slottet, för att blifva föreställda drottningen, på hvars nåd det ensamt berodde, satt med adoptisnamnet förena delaktighet af den upphöjelse och sde privilegier, som den lagliga rättigheten dervid fästade. — Hvad dig beträffar, min käre Sebastian — tillade han, vändande sig till denne — hoppas jag af detta tillfälle få en anledning att särskilt anbesalla dig åt en ynnest, som ännu aldrig vägrat lardomen den uppmuntran och de belöningar den förtjent. Den gode farbrodren, som för ingen del ville göra sig skyldig till orättvisa mot någon af sina brorsöner, ehuru han af ganska naturliga skäl, som längre fram skola blifva läsaren bekanta, hade en afgjord förkärlek för de begge yngre, hade på förhand visligen beräknat, att genom presentationen för drottningen, som snart sagdt omedelbart skulle följa på underrättelsen om hans fattade beslut, förmildra eller förskingra bitterheten af det intryck han förutsett den skulle åstadkomma på ett sinne, hvilket ofta burit i dagen brodden af ett frö, som mer än en