Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1854, sida 2

utan, o. s. v., såsom man ofta hör personer, antingen af beqvämlighet eller en falsk, fatalistisk gudaktighet, yttra. Gud verkar på jorden genom de andliga krafter han skapat, och dessa tillhöra i första rummet menniskan. Det är således lika mycket genom menniskan, som för menniskan, det goda, eller med andra ord, Guds rike skall utbredas på jorden. Ingen menniska äger sålunda rätt att undandraga sig verksamheten härför, ty om alla det gjorde, skulle snart hela den menskliga utvecklingen och odlingen upphöra. Personliga krafter äro således nödvändiga, för att bringa hvarje tanke, hvarje handling till utförande. Af sådana personliga krafter har man icke utan skäl ställt högst den manliga kraften, förenande förståndets upplysning med karakterens fasthet, renhet och ädelhet. Mensklighetens ideal framstår ock uti den fullkomlige mannen. Man är ett vackert ord och ett stolt ord. Att vara hvad detta ord innebär bör åtminstone vara ett mål för våra sträfvanden. De tider äro för handen, då fäderneslandet, likasom hela menskligheten, har behof af mån. På samma gång kunna vi älven, såsom sådana, mycket verka och mycket gagna. Måtte alla manliga dygder: kraft, fasthet, ihärdighet, redbarhet, frimodighet, godsinthet och högsinthet lefva och bo bland Nordens berg, i dess dalar och på dess ängder! Måtte det gamla Sverge, under strider som förestå, äga — icke veklingar, drinkare, slafvar, fega lycksökare eller trånghjertade kältringar — utan mån ! Vare detta vår sista önskan på det gamla året.