Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1854, sida 2

Stridssång på sista dagen år 1854. Åter det stundar ett nyfödt år; Likt en kämpagestalt det är! Med hjelmgallret slutet det framåt går — Ho vet hvad i skölden det bär, Om nöd eller lust, Om blodig dust, Om lugn och frid, Eller storm och strid? Upp med ditt hjelmgaller, kämpe god! Låt oss fritt i ditt anlet se! Om strid det oss bådar — nog ha vi blod, Och mod att för äran det ge. Det lefver väl än Bland Svithiods män En ande qvar Ifrån fäderos dar! Östanifrån på sitt vilda lopp Styrer stormen mot oss sin ban; Ur dödssömnen lejonet vaknar opp Och skakar sin väldiga mahn ... På urgammal sed Vill än det med I blodig strid, Som i fordom tid. Konung! Gif tecken till uppbrott då! For i striden oss an o Prins! Ån fions moskoviter väl nog att slå, An lagrar att skörda det finns ... Gif, kämpe, med mod Ditt svenska blod, Och fall med lust Uti ärlig dust! Hälsom då hoppfullt det nya år! Hur den faller, vårt ödes lott, Om kämpen han fälls, eller upprätt står, Må äran bevara han blott! I döden han ju Stod fast ännu ... Hur skönt att så Få till Walhall gå!