Till frågan om Polens återställande, Kossuths tal i S:t Martins sal d. 29 Nov. (Forts. fr. föreg. n:r.) J hasven icke allenast icke vunnit Österrike, utan J hafven tvertom hejdat Turkarne midt på deras segerbana, samt spelat frukten af deras heroiska kamp, det stackars Wallachiet, i händerna på det despotiska 6 sterrike. A ena sidan är den turkiska armeen förlamad och å andra sidan hafven J lemnat czaren fria händer, att kasta öfverlägsna massor på flanken och eftertrupperne af edra tappra leder på Krim; der hafven J kärnan af turkiska armåen, en gång stolt öfver segrarne vid Silistria och Giurgevo, men nu försvagad; der hafven J kärnan af ryska armken, förr nedslagen, men nu återupplifvad. Ack! jag skulle kunna säga er hvad det vill säga att försumma enthusiasmens ögonblick hos en segrande arm, och hvad det vill säga att gifva en demoraliserad fiende tid att åter vinna modet och att åter andas. Försummandet af ett sådant ögonblick i krig medför — icke förlusten af drabbningar, utan af — hela riken. Talaren utförde härefter en temligen skarp kritik af expeditionen mot Krim, hvilken han ogillade både i sin helhet och i afseende å vissa delar af utförandet. Särskilt klandras okunnigheten om Sebastopols verkli