det undrade jag öfver hvar England skulle få soldater, då det engång komme i ett allvarsamt krig. Edra städer uppsluka er befolkning, och det gäller än i dag hvad Horatius skref för 2000 är sedan; det är ej städerna, utan den landtliga befolkningen, ,rusticorum mascula militum proles, som erbjuder starka armar för kriget. Att sända de möjligen flesta förstärkningar är likväl klokt, och derjemte en pligt och ovillkorlig nödvändighet. Men, antag att J så mycket som möjligt rekryteren edra förstärkningar, och dessutom hatn tid, att ombilda dem till soldater, månne sådant är en radikalkur? För att få en radikalkur måsten J gå till roten af det onda. Frukten ej för Osterrike! Kasten det öfver bord och J ären trygge; hvarom ej, så ären J det icke (förnyade bravorop). Aberopande hvad jag nämnt rörande den jemforelsevis ringa fördelen af en framgång vid Scbastopol, tror jag verkligen att det jemväl nu skulle vara bättre för er att flytta krigstheatern (så vidt det icke är för sent). Män, hvilka 14,000 starka, hafva slagit 60,000 ryssar, kunna ej vinna mera ära genom magra lagrar, skördade på Sebastopols ruiner, än de hafva vunnit, och kunna ej förlora något af sitt anseende, om de förflyttas till triumfer på ett bättre, resultatrikare fält. Ack! huru mycket sknlle ej kunna uträttas med sådana män på rätta stället! Att beträda en falsk bana kan vara misstag; att envist fortgå på den, samt uppolfra dyrbara lif kan anses för ett brott. Vexlen krigstheater: påyrken bestämdt Furstendömenas utrymmande aff Österrike samt nödga det förklara sig med eller mot er; tillstyrken Sultanen, att proklamera oafhängighet åt Romanerna samt beväpna dem; anvärfven de polska emigranterna, icke i Turkiet, utan här; kommen ihåg hvar Rysslands svaga punkt är och angripen den. Och så snart en regering spelar falskt spel mot er, så vädjen till de af densamma förtryckta nationerna (höga bifallsrop). Se här de radikala botmedeln! Polen är ert säkraste botemedel ännu i dag, men, huru mycket säkrare och lättare skulle det ej varit för 6 månader sedan! Jag talar icke ens af patriotisk egoism. I trots af er regerings vilja skall Ungerns frihetsdag randas (bifall). Jag talar ej af egoism; jag talar, som Englands vän. Hvarken J, eller ens Napoleon kunnen erbjuda tillräcklig styrka för krigets utkämpande. Han kan icke säga med er: slåt oss sända vår sista soldat; polisen är tillräcklig derhemma. Han har många angelägenheter, att sköta. J hafven ej för mycket folk; han har för mycket bekymmer. Jag upprepar, hvad jag engång förr sagt: Hända hvad som vill; England behöfver i detta krig mer Polen och Ungern, än dessa behöfva England. Med oss följer segern; förutan oss nederlaget celler ett skymsligt, intet betydande vapenstillestånd! — — (Kossuth återtog sin plats, under starka ihållande bisallsyttringar).