Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1854, sida 1

anmärkte Flamvell, antagande ett utseende af den största vördnad. — Jag vet ej rigtigt hvem han är, hviskade han förtroligt till mr. Malderton, när de följde Horatio till förmaket. Det är emellertid sullkomligt klart, att han hör till domstolen, och att han är en betydande person, samt att han har förnäma relationer. — Utan tvifvel, utan tvifvel, svarade hans vän. Återstoden af aftonen förflöt högst behagligt. Mr. Malderton, befriad från sina krämarefarhågor genom den omständigheten, att mr. Barton fallit i en djup sömn, var så umgängsam och artig som möjligt. Miss Teresa spelade Paris fall, som mr Sparkins förklarade på ett högst mästerligt sätt, och båda två, biträdda utaf mr. Frederick, genomgingo sånger och trior förutan all ända; de hade gjort den intressanta upptäckten att deras röster harmonierade förträffligt. Visserligen sjöngo de alla första stämman; och Horatio, oberäknadt den der ringa omständigheten att han ej hade något gehör, kände dessutom icke en enda not; det oaktadt förgick likväl tiden ganska angenämt, och klockan var redan öfver tolf innan mr. Sparkins gaf order att den ståtlige likvagnshingsten skulle framföras — en order, som endast villfors, under det uttryckliga förbehål