Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1854, sida 2

all SCermera, 8ElILO SKICKIISBL ålIVALIUAHU ec alla tre vapnen, operera i enlighet dermed — harvid bevaras mänga sler menniskolif an hos Engelsm. hvilka aldrig tiraljera, aldrig manövrera,. utan alltid i långsam marsch och i sluten kolonn gå lös på fienden, långsamt, men säkert nå honom och nu krossa honom med kolfvarne. Om dervid äfven tusende salla och endast 10 man blifva öfriga, hvilka kunna skjuta Victoria! så är allt godt och väl och på sörlusetn aktas ej. Fransmännen anfalla sin fiende såsom en hop getingar — Engelsmännen deremot såsom i en björn. Tages Fransmännens hjelp i anspråk af Engelsmännen, så anrycka de säkert alltid i stormsteg, men Engelsmännen tvertom lika säkert alltid blott i marsch. Vi tro att Coldstream och Grenadier-garderna skulle anse sig skymfade, om man någonsin tvingade dem till stormmarsch. Alla dessa egendomligheter ega sör öfrigt sin djupa grund i de resp. nationernas såväl fysiska som moraliska organisation; härpå grundar sig äfven de ömsesidiga företrädena och svagheterna hos de båda armåerna och de serskilta vapnen inom desamma. — Franska infanteriet är utomordentligt skickligt i manövrering; det engelska nästan alls icke, och alla dess framgångar uppnås endast genom att ihärdigt gå på samt genom handgemänget. Man kan fördenskull i allmänhet säga, att franska infanteriet är bättre. Deremot är obestridligt återigen engelska kavalleriet det franska betydligt öfverlägset: ty just det, som vid infanteriets användande ofta är ett fel, är vid kavalleriet en dygd, då ett vildt ihärdigt framåtsprängande och inhuggande — förutsatt att man för sig utstakat ett upphinneligt mål — vid rytteriet alltid förblir hufvudsaken. Vid artilleriet förtjenar Engelsmannens lugna blod och slegma företrädet framför Fransmannen; äfvenledes är obestridligt hela materielen i eldvapen, ammunition, mundering etc. bättre än den franska. Fransmännens genikorps, liksom öfverhufvud den strängt militäriska utbildningen hos officerkorpsen af alla vapen, såväl praktiskt som teoretiskt, torde obetingadt vara Engelsmännen öfverlägsne. Den engelska officeraren är gentleman, men blott högst sällan officer i vår mening; han anser sin uppgift fylld, då han dragit sabeln och vid anfallet på fienden alltid gått i spetsen för sitt folk, men han anser det icke för sitt kall att instruera soldaten, exercera honom etc. — det är korporalernas sak. Häri har den franska officeraren företräet. FRANKRIKE. Telegrafen förmäler att Monitören af d. 15 bestrider ett tidningsrykte, enligt hvilket Ryssland skulle hafva gjort vestmakterna fredsförslag. Från Marseille och Toulon fortgå truppskeppningarne oafbrutet. Kejsaren har tilldelat modren till den bekante förre redaktören af National och presidenten i 1848 års nationalförsamling, Armand Marrast, en pension af 6000 fr. ur sin enskilta kassa, och låtit underrätta henne, att denna gåfva är att betrakta som ett tecken af sympathi för minnet af hennes af honom (kejsaren) högt värderade son. Den aflidnes bror, Achille Marrast, har en indrägtig syssla vid jernvägsförvaltningen. OSTINDIEN och CHINA. I presidentskapet Bombay har d. 2 Nov. rasat en orkan, som på mindre ån 3 timmar förorsakat en skada för millon och bragt 3 a 400 menniskor om lifvet. — I Hongkong hade man d. 28 Okt. den underrättelsen att engelska och amerikanska gesandterna med 4 krigsskepp afgått från Schanghai till Peiho, såsom det uppgafs, i det ändamål att genomdrifva en revision af fördragen. TURKIET. Armeen i lägret vid TschurukSu förlägges i vinterqvarter till Batum och den vid Kars till Erzerum. En pariserkorrespondent skrifver, att storviziren Mehemet Alis afsättning är ett verk af af lord Redeliffe. Den afsatte storviziren påyrkade den om försnillning af statsmedel öfverbevisade Diezaerlis bestraffning, men Redcliffe begaf sig till sultanen och förestälde honom, att detta var att nedsätta Reschid Pascha, och att ingen regering kunde bära sig utan honom. Reschid är nemligen Diezaerlis beskyddare och skandalen påstår att han dertill har sina klingande skäl. Sultanen fick gifva efter och Reschid blef storvizir. Omer Pascha har fullkomligt rätt i sin tvist med krigsministern Riza Pascha. Styrelsens vårdslöshet har öfverstigit alla gränser och finanserna äro i sämre tillstånd än någonsin tillförne. Det berättas om skändliga underslef. Lord Redclisse släpper ingen till sultanen; han och Re: schid bevaka honom sorgfälligt. Adul Meschid spelar under allt detta en mycket bedröflig rol. — Ehuru mycket torde vara sant i denna skildring, är den allt något färglagd af den gamla bekanta franska afundsjukan emot lord Redcliffes stora inflytande. if I. 4 E nAnActundarrättalcgar in.