Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1854, sida 2

Utrikes Nyheter. KRIGSTHATERN. I en skrifvelse till Constitutionel, daterad Sebastopol den 25 Nov., yttras om den kort förut stupade löjtnant Tryon: Det tyckes som om denne officer, hvilken med största utmärkelse deltagit i kriget mot Kaffrerna, varit en bland de tre förenade rikenas förträffligaste skyttar. Betjenad af 2:ne jägare, som oupphörligt laddade 2 karbiner åt honom, dödade han den 5:te i affären l vid Inkerman ett otroligt antal Ryssar. Uti det i Constitutionel intagna utdraget ur en vid Sebastopol förd dagbok, förekommer bland annat följande: För ett par dagar sedan hafva några unga täcka fruntimmer, hvilka dittills stannat i ett landthus vid Balaklava under det taslande skyddet af båda armerna, blifvit förda till St. Georgs-klostret. Denna intressanta familj består af en ung och vacker fru, hvars man tillhör garnisonen i Sebastopol, och 2 eller 3 ej mindre förföriska nicer. Man hade redan utbytt en mängd artigheter med damerna från Balaklava, och mer än en ryttare hade gjort en omväg, för att rida förbi deras fönster. Man berättade om dem mycket trefliga saker. Men hvarför föra då Fransoserna krig mot oss? sade den unga frun, vi tycka ju så mycket om dem! De skola utanför Sebastopol få se att vi äfven ha vår lilla nationalstolthet. Och för att komma denna lilla stolthet till hjelp, skref man till mannen eller onkeln saker, hvilka i trots af det franska galanteriet, förekommo våra afrikanska bussar misstänkta. Man har fördenskull anmodat damerna, att uppslå sitt vinterqvarter i St. Georgs-klostret, dit, till hafskusten, ryska flottans skepppredik. dragit sig tillbaka, och der de sköna landsförvista, i sällskap med 20 fromma abotter eller poper, kunna anropa Gud och den helige Nikolaus att göra ett slut på denna strid mellan vänner, som så mycket bedröfvar dem. Times korrespondent vid Sebastopol skildrar med högst lifliga drag orkanen den 14:de November i dess fenomener och verkningar. Atmosferen — heter det — var under hemsökelsen ett kaos af snö, regn, smuts, tältfragmenter, hattar, uniformer och linne, som i och för sig redan varit tillräckligt att förmörka luften, äfven utan den blyfärgade himlen; den hvinande isvinden afbröt icke blott de starkaste saltstanger, aflyfte och bortsörde tak och kullstörtade de tyngsta arabas (tartariska lastvagnar), utan piskade den våta gyttjan så högt upp i luften, att den i form af ett ihållande störtregn åter nedföll. Största delen af trupperna hade natten förut kämpat med stormen och regnet i löpgrafvarne, och då de stackars soldaterna med otrolig möda och nöd framkommo till lägret, funno de naturligtvis hvarken eld eller en matbit att stärka sig med eller en plats att hvila. Den tröstlösa kampen mot elementernas raseri varade hela dagen. — Truppernas stoicism under dessa pröfningens stunder lofordas på det högsta. Ett antal sårade och sjuka hade man lyckligtvis hunnit placera i ett bristfälligt, för alla vindkastjutsatt stall och med en halmförskansning skyddat dem mot det värsta. Mot eftermiddagen betäcktes alla höjder och dälder af snö, som snart började frysa friskt. Lord Raglans hus i Balaklava, den enda tillflyktsorten för officerarne, hvilka hittills lyckligt slagit sig igenom, förlorade