Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1854, sida 2

I id I I borough 4 Juni, det vill säga flera dager före upphäfvandet af Silistrias belägring och derigenom möjliggjort expediionen till Krim. Earlen af Hardwick svarar härpå, att den mångbeprisade ockupationen af Donaufurstendömena från 0sterrikes sida hittills ej haft annat resultat än att göra en stor massa ryska trupper disponibla till Mentschikoffs förstärkning på Krim. För öfrigt tar talaren — en gammal pensionerad kontreamiral — Sir Charles Napier i försvar emot det tadel, hvarmed de som ingenting begrepo af krigstjensten till sjös, öfverbopat honom. Earlen af Aberdeen (premierministern) förklarar, att om någonting kunde betrygga Turkiets räddning och så voro det Sebastopols förstöring. Derefter blef efter Ryssarnes fördrilvande ur Donausurstenoberoende, dömena Sebastopols förstöring det nästa, af nödvändighet föreskrisna målet sör kampen. af alla hinder och dröjsmål, goda grunder att antaga (Hör! hör!). Man behöfver icke frukta, att denna de allierades triumf skall förminska utsigterna till fred. Tvärtom anser han ingenting skulle så mycket som Sebastopols förstöring bidraga till fredens skyndsamma återställande på de fastställda grundvalarne. Hvad trippelalliansen anbelangar, behöfver man icke hysa farhågor, att vi genom äfven uppnås, har man den skulle kunna nödsakas att understödja Österrike, I Alt öfvertaga en dylik förministeren in. ÖsverItalien, Polen och Ungern. pligtelse har aldrig kunnat falla rt hufvud är det för tillfället alls ieke fråga om traktatens innehåll. Adressen skall blott instämma i den tillfredsställelse, som uttalas i throntalet öfver afslutandet af ett fördrag, af hvilket man lofvar sig vigtiga fördelar. Det är tillräckligt för ögonblicket och kan uttalas af öfverhuset, utan att detta derigenom på minsta vis komprometterar sig. Earlen af Derby tager åter till ordet och menar, att det då blott komme an på, att huset uttryckte sin stora glädje deröfver, att ministrarne glädja sig öfver afslutandet af fördraget. (Munterhet.) Dermed slöts debatten och adressen vardt enhälligt antagen. Vi måste till en annan gång uppskjuta meddelandet af adressdebatterna i underhuset, hvilkas resultat redan är bekant, för att i stallet korteligen redogöra för hvad som i öfrigt förekommit i parlamentet. Vi vilja likväl namna, att skattkammarkansleren i estermiddagsmötet, då adressdebatten hotade att ånyo upplåga, till svar på den anklagelsen, att operationerna på Krim företagits med allt för ringa truppstyrka, förklarade, att för närvarande stå icke mindre än 150,000 man på Krim. I samma möte anmälte lord Palmerston milisbillen. Det är icke för närvarande regeringens afsigt att använda milisregimenter i lord Raglans arme. Det är blott fråga om att förlägga dem i garnison i Medelhafsplatserna, på det att de der garnisonerande linieregimenter må kunna användas i kriget. Framdeles kan det komma i fråga att äfven använda milisen till garnisonstjenst i nordamerikanska kolonierna. Ingen milissoldat kan emot sin vilja tvingas till tjenstgöring utomlands, utan beror det helt och hållet af hans fria åtagande. Man har dock redan vunnit visshet om att ett tillräckligt antal milistrupper skola förklara sig beredde till ifrågavarande tjenstgöring. Genom telegrafen vete vi att billen redan genomgått andra läsningen. I öfverhusets möte d. 14 anmälte, enligt telegrafunderrättelser, hertigen af Newcastle billen om anvärfvandet af en främlingslegion på 15,000 man. Lord Ellenbekämpade billen och fann det författningsvidrigt och olagligt att använda sramlingar i engelsk krigstjenst. Hertigen af Richmond uttalade den förväntan att man hvarken skulle anvärfva krigsfångar eller desertörer och earlen af Derby förenade sig med honom. Aberdeen försvarade billen på det kraftigaste. Ått äfven denna bill blifvit läst för andra gången, derom har telegrasen underrättat oss. Det skall bli interessant att se hvad som föranledt den deri företagna ändringen, hvarigenom legionens styrka bestämts till 10,000 man si stället för 15,000. — Lord John Russel har anmält att han d. 15 ville föreslå det parlamentet voterade on tacksägelse till de allierade härarne på Krim och flottorna i svarta hafvet. London Gazette innehåller en hel mängd besordringar inom armen till belöning för visade tjenster på Krim. Bland andra hafva de I såsom brigadgeneraler tjenstgörande öfversterna Airey, Estcourt, Adams, Scarlett, Sir John Campbell, Torrens, Buller och Eyre befordrats till generalmajorer. Till underotficerarnes belöning är förfogadt, att inom hvarje infanterioch kavalleriregimente en sergeant skall befordras till fändrik eller kornett. Slutligen skola inom hvarje regimente en sergeant, 2 korporaler och 4 gemene tilldelas hvardera en medalj och en gratifikation af respektive 15, 10 och 5 E. Bref från Konstantinopel förmäla, att hertiAtt detta mål, i trots —