Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1854, sida 1

något förbehåll. Det säges deri helt enkelt, att czaren antager de 2 garantierna såsom utgångspunkter får underhandlingarne. B. H. tillagger, att hr Buol betraktat denna sörklaring som fullkomligt tillfredsstallande och att han deraf endast funnit sig så mycket mera föranlåten att underteckna traktaten af d. 2 Dec., enär målet för denna traktat redan var uppnådt genom berörde förklaring. Att preussiska statsrådet, såsom telegrafen i går förmälte, tillstyrkt Preussens tillträdande af densamma, bör icke kunna förvåna, då den icke är mera bindande. Den påtryckning, som allmänna opinionen i Preussen utöfvar på regeringen, till fördel för vestmakterna, är imellertid icke så ringa. Funnes icke en så stark opinion för dessa och emot Ryssland, så skulle troligen Fredrik Wilhelm, förutsatt att det är honom möjligt att taga ett parti och vidhålla det, för länge sedan anslutit sig till den käre svågern, ryska czaren. I sjelfva den förfuskade folkrepresentationen ger sig denna opinion luft. Så t. ex. har man i andra kammaren sett dep. v. Vincke föreslå en adress på throntalet, för att uttrycka den allmänt rådande önskan om en allians med vestmakterna. Förslaget blef visserligen afböjdt, men af 282 röster höjde sig 122 för detsamma. Englands parlament är nu församladt och då på dess vota mera än på något annat beror, om freden snart skall aflösa kriget, följas dess förhandlingar med det mest spända intresse. Såsom vi redan genom telegrasen erfarit hafva adressdebatterna varit mycket stormiga. Enligt gammal vana blef adressen eller svaret på throntalet enhälligt och utan ändring antagen i båda husen. Dessförinnan underkastades dock styrelsens handlingssätt en uttömande, ytterst skarp kritik, i öfverhuset af lorderna Derby och Grey och i underhuset af hrr Layard och DLäUIsraeli. Denna kritik hade i synnerhet till föremål den sölaktighet och slapphet, hvarmed regeringen, enligt dessa talares förmenande, fört kriget. Men både oppositionen och styrelsen voro enige uti att uttala, att kriget borde fullföljas med fördubblad kraft och att freden ej kunde ernås förrän efter nya och afgörande segrar. Försvaret för styrelsen fördes i öfverhuset af hertigen af Newcastle och lord Aberdeen, i underhuset af Sidney Herbert, krigssekreterare, och lord John Russel. Det var vid detta tillfälle, som den sistnämnde rörande trippelalliansen afgaf den förklaring, som redan innan den blifvit riktigt känd så ansenligt minskat dess betydenhet. Det förtjenar äfven läggas märke till, att lord Aberdeen, i afseende på samma allians, yttrade att vestmakterna, hvarken direkte eller indirekte, förbundit sig att understödja Österrike emot inre folkrörelser i Polen, Ungern eller Italien, eller med andra ord garantera det dess besittningar. Lord A. har tillochmed tillagt, att en dylik förbindelse aldrig kunnat existera i engelska regeringens afsigter. Dessa adressdebatter äro imellertid så ytterst interessanta, att vi tro oss bereda våra läsare ett nöje genom att reproducera dem så utförligt vårt utrymme medgilver. Början härmed sker i dagens tidning. Se längre fram under rubriken England! De propositioner, hvilka engelska regeringen hittills framställt i och för kriget, inskränka sig till hertigens af Newcastle bill om anvärfvandet af en fråmlingslegion på 15000 man och lord Palmerstons bill om bemyndigande för regeringen att använda frivillige af milisen i tjenstgöring utom de förenade konungarikenas gränsor. Begge billerna ha redan genomgålt andra läsningen, men i stället för 15,000 man, som regeringen föreslagit att främlingslegionen skulle utgöra, har dennas styrka inskränkts till 10,000 man. På båda husens bord ligga en mängd petitioner om krigets kraftiga fortsättande. RANN NRA NNNNENNAA — ——— derton, lagande sig i ordning att taga en lur; — — LMHMQ