t. o. m. med dem i Wandsvorth och Brixton; för att ej tala om dem som ,gjorde utflygter från staden. Miss Malderton var så väl känd Som lejonet på spetsen af ,the Northumberland-hbouse, och hade samma otur att ej väcka något uppseende. I — Jag är fullkomligt säker på, att du skall I tycka om honom, fortfor Mrs Malderton; han har en så fin takt. — Så skicklig! sade Miss Marianne. — Och har så lätt för att tala! tillade Miss Teresia. — Han har en stor vördnad för dig, min vän, sade Mrs Malderton till sin man i en förtrolig ton. Mr Malderton hostade och såg på elden. — Ja, jag är säker på att han är mycket road af pappas sällskap, sade Miss Marianne. — Utan tvifvel, upprepade Miss Teresa. — Ja, verkligen sade han något ditåt till mig i förtroende, anmärkte Mrs Malderton. — Nå väl, svarade Mr. Malderton, något smickrad; om jag får se honom på assembleen i morgon, skall jag kanske bjuda honom hit ner. Jag hoppas han vet att vi bo på Oak Lodge Cambervell, min vän ? — Följaktligen — äfven att du håller dig med en gigg. ooo Jag skall tänka på saken, sade Mr. Mal