Under den allvarliga krigiska sinnesstämning, som nu är förherrskande i England, är freden f. n. alldeles omöjlig. Engelska regeringen måste fordra mera, än hvad czaren ännu kan gå in på. En londonertidning, Morning Advertiser, förklarar sig ur en källa, som alldrig bedragit den, bafva inhemtat, att de allierade makterna skulle hafva beslutat att uppbjuda alla sina krafter för att taga Sebastopol före årets slut. Det skulle icke förvåna, tillägger bladet, om belägringen inställdes julafton eller juldagen, för att sätta soldaterna i tillfälle att något återhemta sina krafter till det stora anfallet. Lord Raglan och general Canrobert skulle börja med att leverera Mentschikoff en stor slagtning, och, om segren krönte deras bemödan) den, skulle de genast marschera på staden. Detta stämmer öfverens med hvad några franska tidningar nyligen förutsade. Men hvad inflytande skulle Sebastopols intagande hafva på fredsutsigterna? Derom äro meningarne mycket delade. Somliga tro, att czaren, efter denna hufvudfästnings fall, skulle blifva medgörligare. Andra deremot påstå, att denna förlust blott skulle göra honom oböjligare. Säkert är, att annu kännbarare slag måste tillfogas Ryssland för att göra det oskadligt. Chekib-Pascha har i stället för den i onåd fallne Saffetti-Pascha utnämnts till finansminister i Turkiet. I Spanien börja partierna gestalta sig på annat sätt. Medan en del af de avancerade progressisterna förena sig med liberala unionen — — så kallas föreningen af moderate och progressister — aflägsnar sig en annan del från Espartero och bereder sig att göra opposition emot honom. General Prim hör till det förra antalet och generalerna Gurrea och Allende Salazar till det senare. Det synes alltså hafva varit någon politisk meningsolikhet, som förmått den senare att utträda ur ministeren. Det demokratiska partiet räknar på att återvinna majoriteten, då frågan om förbrukningsskatternas upphälvande ånyo förekommer. Antonio Santa-Cruz, en sjöofficer, som hittills föga blandat sig i politiken, har efter general Allende Salazar öfvertagit ledningen af spanska marindepartementet. På italienska halfön passera underliga ting. I Rom se vi huru påfven proklamerar jungfru Marias obesläckade afvelse, hvaröfver glädjen säges stå högt i taket i den eviga staden; en spesogel anmärker dock att gladjen troligen har en helt annan orsak, nemligen den sörhatade ministern Antonellis väntade afdankning. I Neapel hafva jesuiterna fallit i onåd och läsaren kan svårligen gissa af hvad skäl. Jo, emedan kung Bomba misstänker dem för — liberalism! För att rena sig från denna försarliga beskyllning, hafva de adresserat en skrift till hans neapolitanska majestät, hvari de bedyra, att de alltid varit de mest nitiske försvarare af den oinskränkta monarkien i sin renaste form. De heliga fäderna lära imellertid ej vara aldeles fria för att hafva underhållit några förbindelser med Murats anhängare. Senaste öfverlandposten från China medför den ej ovigtiga underrättelsen, att engelska amiralen Sterling under d. 8 Sept. med japanska regeringen afslutat en öfverenskommelse, som for Engelsmännen öppnar tvenne hamnar i Japan. ENGLAND. Under sin väg från palatset till parlamentet helsades drottningen öfverallt af det i stora massor församlade folket med lifliga, ständigt upprepade hurrarop. De populära bland ministrarne blefvo äfven helsade af folket, ja, det hurrades för hvarje känd person af någon betydenhet. Knappast har vid något föregående dylikt tillfälle folket lagt en sådan o a