Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1854, sida 3

drömde om sin samiljs herrlighet, om sester om strider och ära. Utan att veta det, hade han steg för steg närmat sig dorren. Den gick upp, i det en tjenare kom ut; ett ljusbaf strömmade honom till mötes, och innan Marquardt hann rätt besinna sig, stod han inne i salen. Sången upphörde. Anna och fru Ingeborg reste sig förvånade från sina platser. En hogvaxt man i krigardrägt trädde Marquardt till mötes, en annan, äldre, blef stående hos fru Ingeborg. Denne sistnämnde man var general Gyldenlowe, som nyss så ärolullt deltagit i Köpenhamns försvar. — Hvem är denne herre? frågade Gyldenlöwe tillräckligt högt för att en hvar i salen kunde höra det. — Denne herre är Marquardt Trane, svarade krigaren, en prydnad och ära för de bästa danska adelsmän. — Min herre! svarade Marquardt, intagen af dessa ord; jag vet icke hvem jag skall tacka för denna smickrande hälsning. — Jag törs heller icke våga alt säga det, svarade krigaren vördnadsfullt. — Icke våga? upprepade Gyldenlöve förundrad. Hans namn är Mikkel Skov, och mig I har Hans Majestät Konungen i dag sändt hit