Säsom bevis på sinnesstämningen i England anföra vi följande uppsats ur Englands och sannolikt verldens mest spridda tidning: ,London Illustrated Nexs?. De allierades pligter mot sig sjelfva och mot Europa. Englands och Frankrikes krigsförklaring mot Ryssland var den fulla osvertygelsens verk, och då föremålets vidd, de genomgripande anstrangningar, som blefvo nödvändiga för utföI randet voro fullt insedda, framstår handlingen i en dager, som blott få af historiens annaler hafva att visa. — Det innefattar äfven lika litet någon sjelfberömmelse för de förenade folken, då man säger att deras sak innefattar alJa civiliserade nationers allmänna intresse, sanning och rättvisa, som det skulle innefatta smärdelse att säga: det Ryssland strider för att försvara lögnen, orättfärdigheten och inkrakiningsanspråk, hvilka, om de hade framgång, skulle störta civilisationen och föra Europa århundraden tillbaka. verlden känner tillräckligt, på hvilkendera sidan rättvisan är, och intet folk, som blifvit vägledt af christendomens och bildningens ljus, underlåter att bedja för våra vapens framgång, och slera af dem afvakta med begärlighet tillfället att deltaga i striden på vår sida. Förgäfves må Czaren söka inbilla sina råa massor, att han kämpar för christendomens sak. I Äfven ryska slafven kan ej vara okunnig om att många koranens anhängare finnas i ryska lederna, samt att anfallet mot Mahomedismen blott utgär tackmanteln för rofgirighet efter Turkiets vatten och land. Förgafves må ban äfven smickrande söka narra Tysklands trögsinnade men bottenärliga folk med det föregilvande, att han kämpar konservatismens sak mot revolutionens propaganda. Detta spegelfäkteri är allt för genomskinligt, och sorskrifver sig dessutom från den, som sjelf är vår tids argaste revolutionär. Jemförd med de omstörtningsplaner, som rufvas hos ledaren af Rysslands fredsstörande, förderfliga politik, träder hvarje annan revolution, med afseende på söljdernas oberäknelighet, i skuggan. Under sådana förhållanden har kriget blifvit framkalladt, och engång deruti invecklade, hafva de allierade vigtiga pligter att uppfylla ej allenast mot sig sjelfva, utan äfven mot hela Europeiska statsförbundet. — Bland de förra framstå sjelslorsvaret och tillkämpandet af materiella ga rantier i srämsta rummet. De få ej tillåta sig någon dilettantism i krigets förande, intet enda steg tillbaka, inga halfmesyrer, intet uppskof till morgondagen af bemödanden, som tillhöra den närvarande, — intet tveksamt blinkande i fråga om att förutse krigets utgång, ingen sparsamhet eller nidskhet, intet sjelfbedrägeri med afseende på stridens fruktansvärda beskaffenhet, eller i fråga om uppoffringar, som blifva nödvändiga till angriparens bestraffande nu, och till att göra honom oskadlig för framtiden. — Czaren måste erfara, att han frammanat en strid på lif och död; att hans thron, hans lif och hans rikes bestånd äro satta på spel. Han må erfara, att ett afgörande nederlag på Krim skall tillintetgöra nära tvåhundrade års ihärdigt vidhållna och listigt utförda ärelystna planer; och slutligen att Krim måste för alltid blifva honom undanryckt; att med förlusten af denna, det glupska ryska väldets utsträckta trefvare, skall följa mycket annat röfvadt gods, — bringande det stora Ryssland tillbaka till det ursprungliga och mindre betydande Moscovia. — Menniskolif väga ett intet i Sjelfherrskarens hand. England och Frankrike må vara förvissade om att hvarje nerv skall ansträngas i det yttersta för krigets fortsättande, medelst säktande eller intrigerande, allt efter omständigheterna. — Hvarhelst de allierade hafva vänskap att påräkna, skall man söka vända den i fiendskap; hvarhelst fruktan eller afundsjuka må glöda under askan, skall man söka uppblåsa den i full låga. — Kan sanningens språk stå denna politik till buds, skall det ej lemnas obegagnadt; hvarom icke skall den ej förkasta lögnens. Man skall ljuga och ljuga om igen, hopande salskhetens Pelion på lögnens skyhöga Orsa. — Man skall drifva till krigsskådeplatsen hundratusentals af dessa barbariska horder, för att harcellera, om man ej mäktar förstöra oss. Man skall uppegga sanatismen, hämnden och plundringslusten — losslappande de hallvilda massorna till rof och ——