Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1854, sida 2

putsad värja, grå hatt och den gamla bruna rocken, hvars fickor voro fullstoppade af en ansenlig mängd smörgåsar, dem fru Ingeborg gisvit honom med sig på vägen. Bägaren, den dyrbara skatten, bar Marquardt insvept uti en duk i ena rockfickan. Den hade lockat tårar ur hans ögon medan han inpackade den. Ingeborg såg honom framtaga den ur hörnskåpet, polera den och insvepa den i duken; men å Marquardt sökte dölja det för henne, gick hon ut ur rummet och låtsade ej märka hvad han företog sig. Hon hade redan på förhand anat hans plan. Vädret var varmt denna dag, solen brände och det fanns blott sparsamt skugga på den sandiga väg, som Marquardt hade att tillryggalägga, innan han nådde sitt mål: Horsens. Han hade ej föreställt sig denna resa så besvarlig; han ihågkom den tid då han hela dagarne i ända drifvit omkring i skogarne vid Mindstrup — han ihågkom blott ej, att han sedan dess blifvit gammal. Inemot aftonen framkom han till Horten och gick in till en guldsmed för att erbjuda honom bägaren. (Forts.)