Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1854, sida 1

— ——— —— sten göres. Gå och för den fremmande upp i salen. — Verkligen? utbrast Erland glad, du vill mottaga henne? — Jag vill sjelf komma ned på gården och hälsa henne. Marquardt satte hastigt trädgårdsredskaperna åt sidan och gick upp på sitt rum. Straxt derpå visade han sig åter, iklädd en ljusbrun sammetsrock. hvars långvariga bruk de hvita ränderna längsester sömmarne förrådde. På hufvudet hade han en gammal uppviken grå filthatt, och vid sidan en lång statsvärja med graverad och blankputsad knapp och bygel. På så sätt utstyrd gick han öfver gården och ställde sig i den öppna porten. Fru Ingeborg och den gamla tjenarinnan visade sina nyfikna ansigten i ett af fönstren. Då Marquardt framkom till per:en, såg han ett fruntimmer på några stegs afstånd; hon stod med bortvändt ansigte, medan hon talade med en betjent, som följt efter henne och nu i aktningsfull och uppmärksam ställning afvaktade hennes befallning. — Du kan gå, sade hon, och komma tillbaka om en timme. Betjenten bugade och gick. Fruntimret vände sig om mot Marquardt. Vid den första blick denne kastade på hen