Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1854, sida 1

alltid plats för Trane och hans familj, då de om helgdagarne, allvarlige och tyste, visade sig på vägen till kyrkan; man betraktade dessa fyra bleka gestalter med mera deltagande än åtlöje. Den öfversta våningon i slottet hade länge varit obebodd. I de flesta fönstren hade rutorna fallit ut ur blyinfattningen, eller skramlade deri vid hvarje vindstöt. Stormen pep genom rummen, de gamla tapeterna af tryckt och särgadt läder hängde i trasor nedester väggarne. Om dagen flögo svalorne omkring derinne och bygde sig bon under takbjelkarne; om aftonen framkommo flädermössen ur sina hål i murspringorna. Då Marquardt, tillsölje af dessa rums försallna tillständ, beslöt att inskranka sin lägenhet till nedra våningen, hade han, liksom sorntidens greker, först fört sina husgudar dit ned, d. v. s. alla de gamla portratterna af hans försader, och upphängt dem i den tillkommande dagligstugan. Det var en stor sal, som intog största delen af bottenvåningen; mellan dess djupa och breda sonsterpelare, hvilka i muren voro tre alnar tjocka, hade fru Ingeborg och Anna bildat sig hvar sin lilla afstängda plats. Anna var Marquardts enda dotter, en ung flicka med stora, mörkblå och drömmande ö