Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1854, sida 1

gon, sina, qvinliga drag och blek ansigtssarg Den föga nätta drägt, som ofvan antyddes, ocl hvars enda förändring bestod af ett nytt banc eller en prydnad af naturliga blommor, hade ej varit i stånd att dölja fullkomligheten a hennes växt. Hennes ädla hållning, smala händer och fötter röjde den förnäma damen. Det lif man förde på herresatet var i hög grad tröttande och sorgligt. Marquardt arbetade antingen i trädgården, eller satt hela dagen fördjupad i studium af sina gamla slägtregister; fru Ingeborg förrättade hushållsbestyren i förening med en gammal tjenarinna, eller kardade och spann med Anna, för att vidmakthålla familjens nödvändigaste kläder; jun ker Erland, Marquardts son, genomströfvade emellertid skogarne och de närmaste slätterna för att anskaffa vilbråd sor köket. Sålunda hade hvarochen sin sysselsättning, utan annan omvexling eller förströelse än den arbetet sörlänade, eller den Annas lifliga och glada lynne förmådde åstadkomma. Naturen hade gifvit henne en förträsslig sångröst, hvilken den gamle pastorn i byn efter bästa förmåga sökt utbilda. T(F