Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1854, sida 1

2— — Eye arfmJArs hus På Stampen med någon neutralitetsförklaring eller ock bord den, en gång framställd och antagen, osviklige hållas, så långe den pågående stora kampe gällde den orientaliska frågan. Vi lägga vigt p denna senare omständighet, emedan vi, såsor vi i vår föregående artikel i detta ämne ansor hafva någon anledning att antaga, att i en de noter som emellan vår regering och rysk kabinettet vexlades förliden vår, den förklarin asgass, att vår neutralitet gällde den orientalisk frågan. En återblick på krigssrägans nu tillryggalagd skifte synes således gifva vid handen, att de varit föga välbetänkt af regeringen, om dei under sådana förhållanden som vi framställt låtit förleda sig att frånträda sin neutralitet Då vi sålunda uttala vårt gillande omdöme on dess hittills iakttagna förfarande, skulle vi likva högligen beklaga om genom den afgisna neu. tralitetsförklaringen regeringen vore för all fram. tid förhindrad att i afseende på frågan om Sveriges deltagande i kriget handla efter som rikets väl i betraktande af den allmänna politiska ställningen kan kräfva; och vi skulle sådan händelse önska att neutralitetsförklaringer heldre varit borta. Vi tro dock icke att någon grundad orsak till farhåga i detta hänseende bör vara för handen. Den orientaliska frågan kan väl nu anses de facto afgjord. fastän från ryska sidan anspråken icke äro uppgifna. De kristnas rättigheter i Turkiet äro redan genom offentligt vidtagna åtgärder utvidgade eller äro i begrepp att utvidgas vida utöfver den gräns, för hvars uppnående Ryssland någonsin syntes strafva; och protektoratet öfver surstendömena synes icke gerna vidare kunna blifva Rysslands uteslutande tillhörighet. Det strides numera icke egentligen om dessa frågor. Striden gäller österns eller vesterns öfvervälde i Europa. Genom expeditionen till Krim och angreppet på sryska maktens bolverk är denna krigets karakter tydligen betecknad. Kriget hotar ock derföre att allt mer utbreda sig till ett europeiskt. Dock är det icke detta, förrän Österrike uppträder på krigsskådeplatsen. Österrike är nemligen, såsom representant af det sista europeiska storskiftet, i detta afseende snarare en ide än en blott krigförande makt, som uppträder jemte de förra på skådebanan. Wienerkongressens bestämmelser torde dermed kunna anses förlorat sin giltighet och Metternichs Europa hotas med rubbning i sina grundvalar. Med Österrikes uppträdande kommer striden sålunda först att gälla den europeiska frågan. Det torde vara öfverensstämmande med omtankan för saderneslandets sanna fördelar, med beskaffenheten af den till Ryssland afgifna förklaringen och vi förmoda äfven med flertalet af tänkande medborgares åsigter, att Sverige åtminstone icke förr drager svärdet, än kriget, genom Österrikes uppträdande, antager denna allmänt europeiska karakter. Sedan detta inträffat må en sund och fosterländsk statskonst pröfva hvad fäderneslandets frid tillhörer. Med anledning af detta Väktarens räsonemang äfvensom af hvad man från flera håll understundom hör upprepas, att den Svenska pressen ropat på krig, så torde få erinras, att, så vidt vi förnummit, hafva de s. k. krigsropen, hvilka för öfrigt varit ganska litet hältiga, icke yrkat Sverges ögonblickliga inblandning i det stora kriget, utan endast afsett dels den oundvikliga nödvändigheten och visten af Sverges framtida deltagande, dels oklokheten af en neutralitetsförklaring, hvilken man ansett vara bindande i detta hänseende, i det man icke kunnat inse huru Sverge med heder skulle kunna deltaga i ett krig, i hvilket man ikladt sig förbindelsen att icke deltasa. Vi bedja få erinra, att det sålunda icke ir mot sjelfva det hittills iakttagna neutralietslillståndet, utan emot berörde neutralitetsUrklaring eller förbindelse, som åtminstone de sansade personer vändt sig, hvilka från böran insågo, att den neutrala positionen alldrig