Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1854, sida 1

C — —— kenonskott, som eftersoljdes af en mangd andra. Samtidigt harmed hissades långsamt den Svarta flaggan på ,Gregor. Vid fö sta ljudet hade alla kommit i rörelse på slottet. Man visste ej hvad man skulle tänka eller hvart man skulle begilva sig hän; röken ensamt visade vägen till belvederen; Acteon skyndade dit upp; Plouen låg tillbakalutad i en sanstol, badande i sitt blod och med en pistol vid sina fötter. Negern hade sånär tumlat omkull vid denna anblick och han var knappt i stånd att utstöta ett anskri. Plouens sista hopp blef ej gäckadt; hans död gjorde intet uppseende, och rättegången nedlades, då man ej längre kunde tralla den skyldige. Michel blef sjuk i fängelset och dog några veckor innan han skulle erhålla sin dom. Således fanns intet, som störde damerna på Angremont i åtnjutandet af deras förmög-nhet, och det sätt hvarpå de använde den bidrog ej i ringa mån till att försona med det sätt, på hvilken den var förvärfvad. Den var de fattiges mer än deras egen. Ännu i denna dag välsignas deras namn på den nordliga delen af ön. Hvad blef det utaf de öfriga personerna, hvilka upptradt i denna berättelse? Det ar sagdt i få ord. Gregorsstjerna bleknade elter kaptenens död; den blef tagen af Engels