Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1854, sida 2

kolonien, utan att hvarken blisva oroad eller förföljd. I Under den långa seglatsen ändrade matrosen mer än en gång tankar. I början sprutade han eld och lågor, och rufvade endast på hämnd. Ehuru hans sår blott var lätt, ville det dock ej lakas, och hvarje gång det förorsakade honom smärta, vaknade hans hat med förnyad styrka. — Ni skall komma att ångra det, kapten! Ni skall komma att ångra det, sade han. l Det var Vulkans ord, hvilka nu begagnades mot den nya herren på Angremont. Ju mer man emellertid nalkades kusten al Bretagne, lade sig hans vrede, och hans förbittring aftog. Michel hade ingen hård och oböjlig karakter; han var enfaldig, godmodig och af naturen ej skapt att befalla, utan att lyda. Hos sådana menniskor varar vreden icke lange. Den kan brista lös i ett ögonblick, men den afsvalnar hastigt. Detta var äfven fallet med matrosen; efter några veckors förlopp var han fullkomligt lugn, och då han tånkte på Plouen, var det nästan utan hat eller vrede. Ännu ett enda litet steg, och han skulle ångrat hvad han gjort. Denne fruktans värde kapten hade spelat en så betydande roll i hans lif, att det tycktes honom som om det blifvit beröfvadt sitt egentliga intresse, sedan